Precis landat på jobbet efter en blixtvisit och halvtimmeslång intervju inför samtliga Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) som ägde rum i samband med Psynkprojektets stormöte.
Många frågar sig säkerligen vad jag gjorde där och varför SKL bjöd in/ bad mig att gästspela under detta stormöte. Bakgrunden och anledningen till detta förklaras i ett smått magiskt gästspel i TV4 Nyhetsmorgon i somras där jag hade sällskap av en fantastisk person tillika psykiater vid namn Ing-Marie Wieselgren. Med tanke på att inbjudan till SKL är en direkt frukt av detta så var jag uppenbarligen inte den enda som blev imponerad av motparten i somras.
Hur gick det på SKL då?
Jag tror att det gick bra. Det kändes rätt bra i alla fall och även om jag fortfarande har en förkylning och ansträngd hals som spökar så kände jag mig rätt ok. Samtidigt känns det smått surrealistiskt att alla Sveriges Kommuner och Landsting precis har lyssnat på mig, mina åsikter och mina erfarenheter kring ADHD och hur det är att växa upp med det men utan en diagnos, i en dryg halvtimme. Som så många gånger tidigare det här året kan jag inte beskriva känslan jag hade inom mig när jag stod där. Det börjar säkert bli tjatigt men jag kan verkligen inte begripa att människor intresserar sig för mitt liv, min bakgrund, när och varför det vände för mig och vad jag anser kan förändras och förbättras i dagens arbete samt debatt kring adhd. Det är en otroligt märklig känsla, att människor är intresserade av att veta vad jag anser vara rätt och fel. Att mina åsikter välkomnas snarare än föraktas och förkastas. Det är för mig något otroligt konstigt.
För en del låter ovan säkert obegripligt medan andra kanske frågar sig varför. Något som jag i ärlighetens namn inte riktigt kan förklara.
En möjlig förklaring skulle kunna vara att psykologer, terapeuter, rektorer, socialtjänst, BUP, polis och en hel kommun behandlat mig som ett odugligt, jobbigt och missanpassat barn, tonåring och ung vuxen. Som stod bredvid och kollade på när jag saboterade och begick misstag efter misstag, i 20 år. Det skulle kunna vara en förklaring, men jag vet inte..