Vet inte riktigt vart jag ska börja men det händer till och från att ”vänner”, bekanta och helt okända människor ifrågasätter min diagnos. För mig är det aldrig ok för någon utomstående att bedöma huruvida en människas adhd-diagnos är rätt eller fel. Jag har faktiskt ingen förståelse eller respekt för de som tror sig veta bättre än en utredning gjord av specialiserade psykologer i omkring 100 timmar.
En adhd-utredning är så grundlig och personlig att ni alla skulle förbluffas om ni ens gjorde hälften! Och nej, det går inte att ”fejka” sig till en diagnos, inte enligt min mening iaf.
Hur som helst, tillbaka till de som tror sig ha rätt att ifrågasätta min diagnos. När man har växt upp frustrerad över att ingen förstår en, ifrågasatt och som en ständig hackkyckling var det otroligt skönt för mig att få veta varför vissa saker händer. Som jag sagt så många gånger förut: inte få nåt att skylla på utan att få en FÖRKLARING till att vissa saker händer..
Att då få höra på omvägar att så kallade vänner ifrågasätter både min personlighet, mina erfarenheter och min diagnos känns både som en förolämpning och otroligt ledsamt. Jag är trött på att bli ifrågasatt, nonchalerad, ignorerad och oförstådd. Det är även en av mina stora drivkrafter med den här bloggen: att förändra allmänhetens okunskap och ignorans gentemot adhd så att det respektlösa ifrågasättandet försvinner.
Nu kanske det låter som att jag låter mig nedslås men så är inte fallet! Tvärtom så blir jag triggad och ännu mer övertygad om att mitt engagemang är rätt..