”Varför är du inte som de andra, Georgios?”

Finalbild

Med drygt tre veckor kvar till premiären tänkte vi ge ett litet smakprov ur manuset, skrivet av den utmärkte manusförfattarinnan Sophia Magasanik, till föreställningen ”Ljuvliga Jävla Georgios”:

”Utanför Legovärlden frågade de varför jag alltid störde alla andra barn. Varför är du inte som de andra, Georgios, frågade de mig, frågade de min mamma, frågade de lärarna. Sätt dig ner för i helvete, söta lilla jävla Georgios, och var ett snällt, normalt barn.”

Föreställningar
30/5 kl. 19.00-21.00
31/5 kl. 19.00-21.00
4/6 kl. 19.00-21.00

Var: Improvisation & Co, Hagagatan 48, 113 47 Stockholm
Biljettbokning: http://improco.se/im.php?m=1&c=2&cn=Gastspel&p=152

För ytterligare information & frågor, vänligen kontakta Lotta Abrahamsson, Viktiga Tal, på 0176-80332 alternativt lotta@viktigatal.se.

Läs mer

FN kritiserar Sverige för låg kunskap om funktionsnedsättningar i skolan

logga fn2Enligt ett pressmeddelande från Dyslexiförbundet har FN granskat hur Sverige lever upp till Konventionen om mänskliga rättigheter för personer med funktionsnedsättning. Och i sina slutsatser ger FN:s kommitté Sverige både ris och ros. De lovordar det integrerade utbildningssystemet där endast 1,5 procent av eleverna undervisas i segregerade skolor (särskolor, mm). Sverige får också beröm för att det finns möjlighet att överklaga rätten till särskilt stöd i skolan.

Men FN:s kommitté kritiserar Sverige på flera punkter. Däribland, och den viktigaste kritiken, som gäller det faktum att konventionen inte har blivit integrerad i svensk lag. En konsekvens av det är att myndigheter och rättsinstanser får göra sin egen tolkning av konventionen.

Kommittén är bekymrad över att kunskapen i utbildningssystemet och bland beslutsfattare, om frågor som gäller funktionsnedsättningar och skäliga anpassningar för dessa är låg. Man uppmuntrar regeringen att anta en strategi för att höja kunskapsläget.

Kommittén rekommenderar regeringen att öka resurserna inom elevhälsan, eftersom så många unga personer har psykiska och psykosociala problem.

Kommittén är bekymrad över rapporter som visar att barn med funktionsnedsättning är utsatta för våld i större utsträckning, jämfört med andra barn. Man är också oroad över att medvetenheten om problemen är så låg bland personer som arbetar med barn.

Ovan är hämtat från Dyslexiförbundets pressmeddelande och översättning av FN-kommitténs rapport (FN CRPD/C/SWE/CO/1). Hela pressmeddelandet kan ni läsa här.

Läs mer

Hur man går tillväga om man misstänker att ens barn har ADHD?

ranarp_bild11Bild: ranarp.org

Många undrar hur man går tillväga om man misstänker att ens barn har ADHD. Något Underbara ADHD:s expert på NPF-utredningar och diagnoser, tillika leg. psykolog, Anders Zandelin ger sin syn och tips kring nedan. Läs mer om Anders under ”Psykologens hörna” och ställ dina frågor till honom på fragapsykologen@underbaraadhd.se.

———

I de flesta landsting är detta en fråga för barn- och ungdomspsykiatrin och ofta kan man som förälder kontakta sin lokala öppenvårdsmottagning med sin frågeställning. Rutinerna kan dock skilja sig ganska mycket åt mellan olika landsting. Det finns en del landsting som insisterar på att man ska ha en basutredning från skolan innan de tar emot en. Detta är dock något jag ifrågasätter då man har rätt till sekretess. Barn- och ungdomspsykiatrin kan aldrig kräva att man blandar in skolan i ett hälso- och sjukvårdsärende, lika lite som skolan kan kräva att ta del av utredningsresultaten. Om man däremot remitteras från skolan kan barn- och ungdomspsykiatrin ha krav på remissunderlaget och i dessa fall kan man åtminstone kräva en pedagogisk utredning som visar att man kartlagt barnets behov och försökt hitta fungerande anpassningar.

Själva utredningsgången kan sedan skilja sig åt från mottagning till mottagning, men grunden är alltid en gedigen anamnes. Man strävar efter att få information från olika miljöer i typfallet föräldrar och skola, men man undersöker också fritid och relationer. Det finns inga psykologiska test som kan avgöra om barnet har en diagnos eller ej utan diagnosen ställs utifrån en helhetsbild av barnets fungerande. Man försöker också avgöra om symtomen bottnar i någon form av påfrestning som till exempel negativa livshändelser (skilsmässa, mobbning, dödsfall, trauma etc), bristande föräldraförmåga (missbruk, psykisk sjukdom, våld, depression etc), omognad, bristfälliga anpassningar, somatiska problem (sköldkörtel, allergimedicinet etc) eller något annat som bättre än en NPF-diagnos kan förklara symtombilden. I så fall börjar man med att hantera detta för att sedan se hur mycket av symtomen som kvarstår.

De olika psykologiska testen, ofta med ett begåvningstest och något test för att bedöma förmåga till uppmärksamhet och koncentration som bas, ger viktig information om funktionsnivå och behov av kompenserande åtgärder.

Som förälder kan det också vara bra att veta att skolan aldrig kan kräva utredning och diagnos för att sätta in stödåtgärder. Skolan är otvetydigt skyldig att kompensera barnet utifrån dess funktionsnivå och de är också skyldiga att göra en pedagogisk utredning som sedan uppdateras kontinuerligt

Läs mer

”Nya rön kring uppkomsten av ADHD”

uu_logo

Bild: ungaforskare.org

I en rykande färsk avhandling från Johan Isaksson, forskare vid Uppsala universitets institution för neurovetenskap, presenteras ny kunskap kring hur symptom utvecklas vid ADHD. Och enligt Johan Isaksson kan den nya kunskapen bidra till ökad förståelse för diagnosen men också på sikt förbättra möjligheterna för ADHD-diagnostiserade barn att möta och hantera stress & utmaningar.

Läs mer om avhandlingen här.

Läs mer

Studie: Värktabletter + graviditet = ökad risk för ADHD

Paracetamol_acetaminophen_500_mg_pills_cropBild: commons.wikimedia.org

Det är Metro som i dag publicerar en artikel om resultaten från en dansk studie som visar att risken för ADHD kan öka hos barnet om modern ätit paracetamol under graviditeten. Studien, som är ett samarbete mellan Aarhus universitet och University of Carolina, innefattar 64 000 danska barn och deras mödrar.

Ytterligare information och resultat från studien hittar ni här medan artikeln i sin helhet går att läsa på Metro.se.

Läs mer

Läsarberättelse

För att förstå diagnosen ADHD (och hur individuell den de facto är) måste man även förstå vilka utmaningar det kan innebära att (omedvetet) leva med ADHD.

Därför följer nedan det meddelande som Underbara ADHDs FB-sida mottog, från en person som öppet och ärligt delade med sig av sina erfarenheter av att leva med ADHD, här om veckan:

 

Jag fick min adhd-diagnos i november 2011, jag skulle då precis fylla 25 och det var den bästa födelsedagspresenten jag någonsin fått! Jag hade då suttit fast i landstingets system med köer och olika avdelningar i 3 års tid!

Innan jag fick min diagnos självmedicinerade jag med alkohol och droger! Det hade jag gjort ända sedan jag första gången var berusad vid 12 års ålder. Jag blev en mästare på att gömma mitt missbruk samt min adhd! Utåt sett var jag enormt välstädad och alltid smartast i klassen med hyfsat bra betyg trots stor frånvaro (tror att lärarna betygsatte min personlighet och intelligens snarare än jobbet jag gjorde).

Jag hade ett bra jobb (dock nytt jobb var tredje månad då jag antingen ledsnat i brist på utmaningar eller gjort mig osams med allt och alla) och MASSOR av ytlig kärlek från det andra könet! Innerst inne var dock allt kaos!

Jag var ständigt missnöjd och hade enormt höga krav på mig själv. Livet var en ständig kamp och tävlan för att hålla skenet uppe och bli accepterad av de ”normala”. Jag har alltid känt att jag inte är som andra, att jag inte tänker som någon annan. Jag har aldrig förstått hur andra människor egentligen fungerar och klarar av att leva sina strikta rutinmässiga liv! Jag själv har aldrig köpt en regel eller en rutin någonsin utan har snarare alltid gått min egen väg, på mina villkor! Och ifrågasatt absolut allt. Impulsiviteten har drivit mig och rutiner skrämt mig.

På gymnasiet tog missbruket fart på allvar och skoltiden fullkomligen försvann. Jag var så besviken på mig själv att jag gick om fyra gånger, i olika skolor. Sista gången tog jag nästan studenten men föll på mållinjen!

Någonstans här förstod jag att jag behövde hjälp. Att jag aldrig skulle kunna bli ”normal” på egen hand och att jag måste släppa lögnen men även fasaden jag byggt upp och blotta mig. Det var då jag sökte hjälp för första gången. Först hos skolkuratorn, därefter hos husläkaren men när ingen ville remittera mig vidare tappade jag tålamodet då jag kände att det inte var aktuellt med någon allmänutbildning i medicin eller sociologi eftersom det ändå inte hade hjälpt mig. Därefter hörde jag inte av mig till dem och de hörde inte heller av sig till mig.

Jag började strunta i absolut allt. Lagar, normer, socialt inpräntade värderinga, you name it! Jag gled längre in i missbruk och kriminalitet vilket gav mig ett bad boy-rykte. Något en del fann attraktivt medan andra såg upp till och fruktade det. En, vid tillfället, enorm ego boost och något som gav mig positiv förstärkning på mitt negativa och destruktiva beteende.

När jag var 20 år blev en tjej jag träffade gravid. Jag var inte alls redo att bli pappa.

Under min sons första år i livet var jag inte heller någon pappa då jag och hans mamma inte alls går ihop. Min och mammans dåliga relation resulterade i att jag sällan såg min son. Dock hände något med mig när jag såg mitt eget kött och blod, i form av en liten oskyldig bebis, första gången!

Jag bestämde mig för att han inte ska behöva skämmas för sin pappa som jag gjort för min (han är alkoholist). Jag kom till insikten att man ibland måste köpa samhällets normer, om inte för en själv så för ens nära och kära.

Jag sökte återigen hjälp.

Med det förra fiaskot i minne klev jag in på psykakuten och helt naket erkände vem jag var. Beskrev i detalj hur jag fungerade och tänkte på vilka konsekvenser det fått i mitt liv. Jag var vid denna tidpunkt en totalt nedbruten människa på absoluta botten och kunde inte stå ut en dag till med mig själv samt vetskapen om hur många jag sårat, skadat och/eller gjort besvikna. Jag ville egentligen bara göra slut på mig själv men tanken på att min son skulle få växa upp utan en pappa fick mig att överleva och kämpa ytterligare för att slutligen få en diagnos och medicin som hjälper mig.

I år fyller jag 28. Jag är utbildad inom behandling och jobbar med ungdomar med adhd och missbruksproblematik.

Jag är drogfri och har helt lämnat den kriminella världen bakom mig. Har haft samma jobb i över ett år och har inga planer på att byta. Att varje dag få använda mina erfarenheter till en målgrupp jag själv varit en del utav fyller mitt liv med allt jag någonsin kan begära. Jag har även min son på regelbundna tider och vår relation är otroligt stark.

Jag är otroligt tacksam för att adhd-diagnosen finns och uppmuntrar i dag alla som kan, vill och orkar sprida kunskap om den (och visar världen att vi är fantastiska, kreativa och extremt kompetenta människor när vi äger vår diagnos och inte tvärtom) är enorma förebilder och förändrar liv på riktigt.

 

Läs mer

Kärt barn har många namn

alexander-crichton-1798Frågar ni mig skulle jag säga att ADHD förmodligen alltid har funnits. Den exakta kunskapen har däremot aldrig gjort det, något som även är alldeles för uppenbart år 2014.

Hur som helst är ADHD på intet sätt ett nytt ”fenomen”, inget nytt tillstånd och inte heller någon ny benämning av hur en viss grupp av människor de facto är, agerar samt fungerar. Redan 1798 beskrev den skotske läkaren Alexander Crichton en oförmåga hos vissa barn att konstant koncentrera sig på en sak. Sedan dess har en rad andra benämningar av tillstånd som liknar ADHD använts och nedan följer en kort överblick av dessa, rakt kopierad från ki.se.

1798 – Mental rastlöshet

Den skotske läkaren Alexander Crichton beskriver en oförmåga hos vissa barn att koncentrera sig på en sak med konstant kraft.

1845 – Bråkiga barn

Barnboken Der Struwwelpeter som på svenska fick namnet Pelle Snusk skildrar hur en busig pojke, som kan antas ha adhd, råkar ut för hårda uppfostringsmetoder.

1902 – Dålig moralkontroll

Den brittiske barnläkaren Sir George Frederick Stills beskriver i tidskriften Lancet problem med uppmärksamhet, självdisciplin och aggressivitet.

1940 – Minimal Brain Damage, MBD

Under 1940- och 50-talen tyder forskning på att överaktivitet och inlärningssvårigheter kan vara följden av olika typer av hjärnskador, något som betecknades minimal brain damage, MBD.

1962 – Minimal Brain Dysfunction, MBD

Eftersom symptomen finns även hos barn utan kända hjärnskador enas man vid en konferens i Oxford om att termen bör uttydas på ett nytt sätt, minimal brain dysfunction.

1968 – Hyperkinetisk reaktion

I den amerikanska diagnosmanualen DSM införs hyperkinetic reaction of childhood, ett begrepp som lyfter fram familjeförhållanden i barndomen som orsak. I Sverige lever begreppet MBD vidare i modifierad form in på 1980-talet.

1980 – Attention-deficit disorder

Hyperkinetisk reaktion ersätts i DSM med add, som kan finnas utan eller med hyperaktivitet (adhd). Diagnosen är symptombeskrivande och säger ingenting om orsakerna.

1986 – Damp

Deficits in attention, motor control and perception, damp, definieras och används främst i de skandinaviska länderna som en ersättning för MBD. I dag definieras damp som en kombination av adhd och motoriska och perceptuella svårigheter.

1987 – Adhd

Uppdelningen mellan add och adhd slopas och diagnosen byter namn till adhd. Add används i dag ibland för att benämna en underkategori till adhd. I den Europeiska diagnosmanualen ICD används idag istället hyperkinetic disorder.

2013 – Adhd, även i vuxenvariant?

Inför nästa version av DSM, som beräknas komma 2013, ska adhdkriterier förändras så att de passa även vuxna. Större hänsyn ska tas till att symptom som ingår i olika psykiatriska diagnoser finns i olika grader.

Läs mer om ADHD:s kärnsymptom och forskning inom ämnet på ki.se!

Läs mer

Om jag hade fått diagnosen tidigare…

Lyssnade precis på ett inslag i P4 Norrbotten och läste den tillhörande artikeln om Jonna som under många år missbrukat droger. Hon sa en sak som jag, och säkerligen många med mig, inte riktigt kan sluta tänka på: ”Om jag hade fått diagnosen tidigare hade mitt liv sett annorlunda ut”.

Jag känner så väl igen mig i det. I det faktum att om jag hade fått min diagnos tidigare, någon gång under de 20 åren jag hade kontinuerlig kontakt med vården och diverse andra instanser, hade mitt liv förmodligen sett helt annorlunda ut. Däremot har ett trassligt liv berikat mig med en mängd fruktansvärda, magiska och helt underbara erfarenheter så jag ska absolut inte gnälla. Det finns de som har haft det betydligt svårare än jag!

Men för mig, och förmodligen väldigt många med mig, anhöriga och folk i min närhet innebar ADHD-diagnosen en rad svar och förklaringar på varför jag är som jag är, fungerar som jag fungerar och beter mig som jag beter mig i olika situationer. Den gav mig en identitet – en identitet som jag hade fumlat och letat efter under hela min uppväxt.

Min poäng med det här inlägget är inte att klaga över hur systemet ser ut eftersom att jag, och tyvärr väldigt många andra med mig, redan är väldigt medveten om dess brister. Nej, jag vill snarare slå ett slag för hur otroligt viktigt det är/kan vara att barn får rätt hjälp och förutsättningar tidigt. Att de får en diagnos, svaren och förklaringarna på varför de är som de är, om så krävs.

”Det är inte människor med ADHD det är fel på, utan samhällets okunskap och syn på diagnosen.”

Läs mer

Med anledning av kvällens Uppdrag Granskning

granskningI kväll blev jag, och alla andra med ADHD, kallade för att vara ruttna äpplen. Men tyvärr är det Greger von Sivers som är det ruttna äpplet i verkligheten.

Kvällens program visade något djupt upprörande. Profilskolan har som skola lyckats med något som ingen annan svenska skola har kommit fram till, nämligen ett nytt sätt att segregera elever. De har skapat en utsortering av vad de tror är potentiella ADHD- eller s.k. problemelever. Dessa elever uppfattas enligt (numer före detta) rektor Greger von Sivers som cancersvulster och ruttna äpplen.

Jag tror annorlunda.

Det är bredden av olika elever som har skapat förutsättningarna för utveckling av Sverige. Vår styrka ligger i att förstå och ta till oss olikheter och skillnader för att sedan se det som en tillgång och styrka.

Att se vart vår friskolereform är på väg gör mig djupt oroad, tanken var mångfald men nu ser det ut att bli en fullständig enfald.

– Georgios Karpathakis, föreläsare och grundare av Underbara ADHD

Läs mer

Gästspel på Ljud & Bildskolan i Kristianstad nästa vecka

WEBBFoto: lbs.se

Har medvetet hållit mig undan bloggen ett tag eftersom Underbara ADHD pågår en liten förvandling. En förvandling som innebär att det i sinom tid kommer en ny hemsida även kallad plattform och att vi idag är tre stycken personer som arbetar med Underbara ADHD. Otroligt roligt att det fortfarande händer så mycket och att vi expanderar, det är (i mina ögon) något mycket positivt!

Hur som helst, det var inte därför jag började skriva det här inlägget.

Nästa vecka (onsdagen den 23/10 för att vara exakt) kommer jag att föreläsa på Ljud & Bildskolan, Kreativa Gymnasiet, i Kristianstad för drygt 200 elever vilket ska bli otroligt roligt. Det var längesen jag såg fram emot en föreläsning så mycket som jag gör just nu!

Att föreläsa för ungdomar och/eller unga vuxna är oslagbart. Anledningen är enkel och förklaras i en stark tro på att det är där det finns flest människor som behöver höra mina ord. Kan nämligen bara relatera till mig själv och när jag gick i plugget, då hade jag behövt höra ett par sanningens (och inspirerande) ord om varför jag fungerar som jag gör och varför jag är som jag är. Och framför allt få insikten om att det finns andra som jag där ute.

Jag ser, och ursäkta språket, jävligt mycket fram emot resan till och föreläsningen i Kristianstad! Verkar för övrigt vara ett helt fantastiskt gymnasium med grymt intressanta utbildningar som exempelvis musikproduktion, design & produktutveckling samt medier, information & kommunikation. Enligt mig helt magiskt bra att det finns skolor med så attraktiva och ”verklighetsnära” utbildningar.

Läs mer