Jag blir sällan rörd och/ eller berörd av böcker, texter och dikter. Det beror förmodligen på att jag aldrig orkar läsa klart dom, oavsett hur bra och fina de är. I helgen kunde jag däremot inte sluta läsa dikten nedan som en utav mina fantastiska följare på facebook la upp. Har aldrig någonsin läst ett stycke text eller en dikt som påverkat mig så mycket. Det känns som att mitt liv passerar i revy om och om igen, ni vet som på film när någon är döende och hela deras liv susar förbi en sista gång. Så känns det men självklart på ett levande sätt. Det känns som att det är mig & min själ den handlar om.
———————————————————————————————————–
Missförstådd, hånad och skör
du går genom livet och stör
Koncentrationssvårigheter och DAMP
ger en inre ständig kamp
… Intrycken flödar i aldrig sinande ström
Trots otaliga försök får du aldrig beröm
…
Din attityd kan verka kaxig och tuff
Men är din osäkerhets bedrägliga bluff
Inuti ett vilset barn med ömhetstörst
Söker bekräftelse när oredan är som störst
Se min kreativitet och glöd
istället för att banna mig i min nöd!
När ska andra någonsin förstå
De säger: Du kan bättre än så
om du bara lägger manken till
och försöker sitta still.
Att just detta är ditt problem
ger födelsen av detta poem.
Från gryende morgon till slumrande kväll
Du gör ditt yttersta för att vara snäll
Din levnadsram behöver vara stram
din oro lugnas av värmande kram
Missförstådd, hånad och skör
Du går genom livet och stör
Av: Jennie Warfvinge