Gästspel på Ljud & Bildskolan i Kristianstad nästa vecka

WEBBFoto: lbs.se

Har medvetet hållit mig undan bloggen ett tag eftersom Underbara ADHD pågår en liten förvandling. En förvandling som innebär att det i sinom tid kommer en ny hemsida även kallad plattform och att vi idag är tre stycken personer som arbetar med Underbara ADHD. Otroligt roligt att det fortfarande händer så mycket och att vi expanderar, det är (i mina ögon) något mycket positivt!

Hur som helst, det var inte därför jag började skriva det här inlägget.

Nästa vecka (onsdagen den 23/10 för att vara exakt) kommer jag att föreläsa på Ljud & Bildskolan, Kreativa Gymnasiet, i Kristianstad för drygt 200 elever vilket ska bli otroligt roligt. Det var längesen jag såg fram emot en föreläsning så mycket som jag gör just nu!

Att föreläsa för ungdomar och/eller unga vuxna är oslagbart. Anledningen är enkel och förklaras i en stark tro på att det är där det finns flest människor som behöver höra mina ord. Kan nämligen bara relatera till mig själv och när jag gick i plugget, då hade jag behövt höra ett par sanningens (och inspirerande) ord om varför jag fungerar som jag gör och varför jag är som jag är. Och framför allt få insikten om att det finns andra som jag där ute.

Jag ser, och ursäkta språket, jävligt mycket fram emot resan till och föreläsningen i Kristianstad! Verkar för övrigt vara ett helt fantastiskt gymnasium med grymt intressanta utbildningar som exempelvis musikproduktion, design & produktutveckling samt medier, information & kommunikation. Enligt mig helt magiskt bra att det finns skolor med så attraktiva och ”verklighetsnära” utbildningar.

Läs mer

Underbara adhd fyller 1 år!

jubilumslogoDet är med blandade känslor jag konstaterar att Underbara adhd fyller 1 år idag. Ett år. Ibland är det helt galet vad tiden går fort.

Året som gått har varit mitt överlägset bästa men samtidigt även det sämsta på alla sätt och vis. Det sistnämnda är ingenting jag kommer gå närmare in på här utan tänker istället fokusera på det som har varit så himla bra.

Det här med blandade känslor kring att fylla ett år har många, och väldigt olika, förklaringar. Känns fantastiskt, underbart, overkligt, läskigt, sorgligt och väldigt annorlunda.

För ett år sedan hade jag aldrig kunnat tro att Underbara adhd skulle bli Sveriges största FB-sida och en av landets största bloggar inom adhd och npf. Jag må ha haft en dröm och förhoppning om att, i de allra bästa av världar, kunna nå ut till och inspirera en del människor med mitt engagemang samt livshistoria. Om jag så bara hade nått och kanske kunnat hjälpa en person och/ eller familj som lever med diagnosen, ja då hade jag varit både glad, nöjd och otroligt stolt över det.

Verkligheten blev en annan. Verkligheten blev så mycket bättre än jag någonsin hade kunnat tro.

Hur det känns att få en sån respons som jag och Underbara adhd har fått det senaste året är svår att beskriva. Och otroligt svårt att greppa och ta in. Om det beror på att jag aldrig gjort någonting bra nog, varit lugn nog, aldrig suttit still nog eller varit klok nog låter jag vara osagt. Jag vet bara att alla ni som har följt och fortfarande följer, stöttar och engagerar er i Underbara adhd har gjort att jag känner mig bra nog. Det är inte alltid lätt att inse det bara.

Speciellt eftersom att ett av mina främsta syften, när bloggen föddes för ett år sedan, var att få andra att känna sig bra nog.

Uppmärksamheten som Underbara adhd har fått från er och media det senaste året är smått osannolikt. För att inte säga omtumlande. Personligen betyder uppmärksamheten väldigt mycket av ett par anledningar: jag har lyckats förmedla min syn, vilja och mitt genuina engagemang kring att förändra samt förbättra kunskapen om adhd till många människor. Något som även innebär att jag förhoppningsvis har lyckats hjälpa och inspirera någon/ några som lever med eller omkring adhd varje dag.

Det är med blandade känslor jag konstaterar att Underbara adhd fyller 1 år idag. Ett år. Ibland är det helt galet vad tiden går fort. Och fy fan vad glad jag är över att ha hittat hem, till Underbara adhd.

Läs mer

Tankar & reflektioner kring lokföraren som diskrimineras för sin NPF-diagnos

Torolf Jansson-tileFoto: Torolf Jansson | blog.unicef.se

Som jag tidigare bloggat om pågår det just nu en intensiv debatt och diskussion kring vilka rättigheter vi med som lever med en NPF-diagnos egentligen har. Bakgrunden är Transportstyrelsen pågående & öppna diskriminering samt dess överklagande av Kammarrättens dom som slog fast att de gjort fel som sparkade Torolf, efter 50-år som lokförare, på grund av hans Asberger-diagnos.

När sånt här händer undrar jag om vi är tillbaka på 50-talet. Jag förstår och respekterar att det är en pågående process men ibland måste bara en politiker eller annan beslutsfattare ge sig in i debatten och markera hur fel Transportstyrelsen (i detta fall) har/ gör? Varför står de bredvid, knäpptysta och indirekt exkluderar en mängd intelligenta, lojala och exemplariska arbetstagare till följd av en NPF-diagnos?

Beror det på okunskap, brist på vilja och/ eller engagemang, oförmåga eller är det ren & skär nonchalans? Jag är rädd för att anledningen är en härlig kompott av samtliga nyss nämnda faktorer.. Annars hade ju Torolfs fall varit en nationell angelägenhet som diskuterats i både TV, radio, tidningar och diverse online-forum för längesen!

Vi lever i ett av världens modernaste länder och samhällen, där alla barn sägs ha rätt till en rättvis skolgång, där alla människor sägs vara lika mycket värda och där vi påstår oss värna om mänskliga rättigheter och blir förfärade över nationella & internationella incidenter där dessa inte respekteras.

Samtidigt pågår det kontinuerligt en rad övergrepp mot de mänskliga rättigheterna och FN:s barnkonvention i vårt eget land dagligen.

Jag tänker på alla de barn som lever med exempelvis ADHD och som inte får hjälp, som faktiskt inte har möjlighet till en rättvis skolgång och därmed inte har samma rätt till att välja/ påverka sin framtid. Tänker också på Torolf som prickfritt arbetet som lokförare i drygt 50 år och som nu fått sparken till följd av en Asberger-diagnos. En diagnos som jag snarare skulle se som en tillgång i just hans yrke men som Transportstyrelsen vare sig har eller vill ha kunskap kring.

Vi säger oss ha relativt god kunskap om ADHD och övriga NPF-diagnoser men i verkligheten kan en majoritet av folket inte berätta vad förkortningen står för. Än mindre är kunskapen om diagnosernas faktiska innebörd, dess möjligheter, utmaningar och vilken tillgång de kan vara med rätt förutsättningar.

Jag älskar Sverige och känner mig otroligt lyckligt lottad över att ha vuxit upp under så fina förhållanden. Men det som är bra kan alltid bli bättre.

Med risk för att låta tjatig så vill jag därför, och återigen, uppmana landets folkvalda politiker, beslutsfattare och makthavare inom näringslivet att tillsammans arbeta för en minskning och inte ökning av den rådande segregationen mellan landets ”normala” och ”icke normala”/ diagnostiserade medborgare. Dagens situation stjälper mer än den hjälper Sverige, landets och framför allt folkets vidare utveckling.

Människor som lever med en NPF-diagnos kryllar av unik, makalös, intressant, genuin, ärlig, osannolik, svårkontrollerad, impulsstyrd (ibland), annorlunda och en orädd vilja att ständigt lära sig nya saker/ få ny kunskap och därigenom ständigt utvecklas. Det är, enligt mig, något vi borde ta tillvara på och lära oss utav snarare än att fortsatt ignorera och blunda för allt som är ”annorlunda”

Avslutar med att sno en mening från Promoes vers (även om vi syftar på olika saker) i låten ”Tystas ner”, lyssna nedan: När ska folket vakna upp och sluta svansa?

[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=vYS_eS593nY&w=853&h=480]

För vidare läsning rekommenderar
jag min föreläsarkollega tillika väninna Lotta Abrahamsson som bloggat i ämnet och dessutom skrivit en debattartikel, vilken jag självklart skrivit under, som media förhoppningsvis snappar upp inom kort. Lottas blogg hittar ni här

Övriga hemsidor & artiklar
Transportstyrelsens hemsida hittar ni här
Läs även Lag & Avtals artikel ”Överklagar dom om lokförare med Asberger
Här kan ni läsa mer om och se trailers på Unicefs dokumentärfilm ”Mitt liv som barn”: om barn i socialt utanförskap i Sverige
Följ senaste nytt i frågan genom google.se. Sök på ”Torolf Jansson”, ”lokförare med Asberger sparkas”, ”Transportstyrelsen diskriminerar lokförare med Asberger” och så vidare.

Läs mer

Älskar att få paket på Posten

Fick ett paket idag med massa fina och specialdesignade ”Underbara adhd-grejer” som jag beställde för ett tag sedan. Gjorde dock ett rookiemisstag på broschyren där jag råkat skriva ”Tjänster” (+ tillhörande info) på två ställen men va fasen, sånt som händer. Gör om och gör bättre.. Nästa gång! 🙂

Läs mer

Efter fyra timmars sömn

Ja men tänka sig, ännu en natt med fantastiskt många timmars sömn! Och ja, jag var ironisk där…

Just det här med sömnbristen har ja skrivit om tidigare och som jag till viss del vant mig vid. Anledningarna och/ eller förklaringarna söker jag däremot fortfarande svar på. När inte ens Imovane hjälper liksom.

Nu spelar det mindre roll då jag kom upp o ”ligger i fas” enligt dagens schema. Ligger faktiskt lite före vilket jag tenderar att göra när det blir mycket att göra. Hur som helst känns det tryggt inför dagens bravader.

Läs mer

Idag fyller Underbara adhd 1 månad!

Idag är det exakt en månad sedan jag startade Underbara adhd. Jag vet inte om det är positivt eller negativt men det känns snarare som att Underbara adhd borde fira 1 år..

Tror att den känslan har sin förklaring i allt som har hänt och allt jag har upplevt den senaste månaden. Från den 24 maj till dagens datum har jag upplevt och fått äran att vara med om vissa saker som jag aldrig hade kunnat drömma om och som många medmänniskor aldrig får chansen att uppleva. Känns fortfarande smått ofattbart, overklig och som en dröm. Jag bara väntar på att någon ska väcka mig och säga att det inte var på riktigt.

Sedan kommer jag på mig själv. Jag öppnar bloggen, läser de många fina mejlen och kommentarerna, läser de många smsen, tittar på bloggen statistik, sätter på det där filmklippet från Gomorron Sverige, lyssnar på den timmeslånga radiosändningen i Sveriges Radio – Metropol med Sanna Bråding, läser min helsidesintervju i lokaltidningen Mitt i Täby och Mitt i Danderyd (som det visade sig även publicerat en helsida om mig) och tittar på min skärmdump av de mest lästa artiklarna på Mitt i app. Fan, jag drömmer ju inte ändå. Allt det här är sant och allt det här har hänt, på en månad.

Jag är inte van vid komplimanger, jag är inte van vid att få uppmuntrande och positiv feedback i mina engagemang och/ eller i mina åsikter. Jag är inte van vid framgång, att lyckas och att kunna tilltala människor med min bakgrund och mina erfarenheter. Jag har alltid trott och känt att ”det är så här det är, jag måste ändra mig för det är mig det är fel på”.

Jag har aldrig kunnat ta komplimanger och kämpar än idag med att uppskatta mig själv. Att inse och förstå att jag faktiskt kan och är bra, till och med grymt jävla bra på vissa sätt.

Därför är det extra roligt att blicka tillbaka och tänka på månaden som gott. Den gångna tiden har bevisat att jag visst kan, att det finns människor som tycker faktiskt tycker att min historia är läsvärd, det jag gör är grymt och att min insats faktiskt har betydelse. Det gör mig rörd, lycklig och ger mig otroligt mycket energi till att berätta om mina erfarenheter här på bloggen men även ute i det verkliga livet på skolor, organisationer och företag. Hade jag nästan glömt, fasen jag har ju fått F-skattesedel också!

Att kika på bloggens statistik och kunna konstatera att över 6200 människor har läst min blogg den första månaden känns också helt ofattbart. I min bransch och i bloggsammanhang är det på intet sätt några häpnadsväckande siffror men för en liten privatperson som jag är det helt fantastiska siffror. Jag är stolt och otroligt tacksam gentemot alla läsare som tagit/ tar sig tid att läsa Underbara adhd. Det är ni som göre värt det!

Tror att det var allt för nu, har säkert glömt massor som vanligt men då har jag i alla fall en anledning att skriva snart igen! Hoppas alla haft en superskön midsommarhelg.

Shulilulu så länge

Läs mer

Min impulskontroll är lika med noll

Det är både underbart och hemskt med e-handel samt det faktum att allting finns tillgängligt dygnet runt på Internet. Speciellt när man har noll impulskontroll och faktura/ delbetalning finns som betalalternativ på nästan alla e-butiker. Visst är det roligt att köpa nya tröjor, skor, parfymer, väskor, halsdukar/ schalar och så vidare men lika roligt är det inte när allt ska betalas. Många känner nog igen sig själv i det jag precis beskrivit men eftersom efterfrågan, tillgängligheten och delbetalningarna ökar får man nog finna sig i en ständig frestelse och fortsätta öva sin impulsivitet så att ekonomin inte går helt åt helsike.

Just saying men friheten på Internet är inte något för alla, personligen har jag noll impulskontroll och kämpar med att hålla mig undan alla lockropen som e-handeln erbjuder.

Sa jag förresten att jag köpte min sjunde parfym härom natten? Så är det i alla fall och ja, självklart köpte jag den med Klarna som betalningssätt…

Läs mer

Åsikter och feedback av Underbara-adhd.com

Först och främst vill jag säga tack för all uppmuntran och allt stöd som jag får av vänner, bekanta, kollegor, familj, media, Riksförbundet Attention och till alla er som hör av er trots att vi inte känner varann. Kan inte tacka nog! Det jag däremot kan göra är att dela med mig:

 

Shiit vad ja diggar din blogg!!! Bra jobbat!! Verkligen, bra jobbat med ALLT!! Du är fruktansvärt duktig på att skriva i mitt tycke!!! Å måste säga att ja hade verkligen ingen aning!! Har läst din blogg varje dag sen ja såg den på facebook! Hoppas de gick bra på nyhetsmorgon!!! Kvinna 26 år

Halloj Jojje! Vi såg dig i morse på TV – jag blev alldeles tårögd! Du var så cool och klok! Var stolt över dig själv, du var superbra! Massor med kramar Kvinna 50+

Hej Jojje!
Fan vad grym du är fortsätt kämpa!
Du gör ett kanon jobb säg till om jag kan göra något! Man 29 år

Såg precis klippet från svt sen filmen! gryyymt! Kvinna 23 år

Riktigt bra intervju, kunde inte ha gjort det bättre själv! Det känns skönt att se att nån tar tag i den här frågan och argumenterar för att ADHD inte behöver vara något negativt och framför allt man inte är ensam! Jag är stolt över dig Jojje, sköt om dig! Kram Man 19 år

Du var svinbra på Gomorron Sverige! Man 30 år

Är såååå imponerad av ditt slit jojje, du ska vara stolt över dig själv :)) ville bara säga det!! Kvinna 23 år

Hey dude! började precis läsa din blogg ( Bättre sent än aldrig ). Men ville bara säga sjukt bra, keep the good work going on! Man 24 år

Det är fantastiskt vad modig du är! Kvinna 26 år

Jag är dock redan övertygad om att kunskapen behöver spridas för det finns många ignoranta fördomsfulla vuxna därute som gör barns vardag med adhd eller andra svårigheter knepigare än vad den behöver vara. Kvinna 26 år

Läs mer