En obehaglig sanning om vuxna med ADHD/ ADD

Även om bloggen inte uppdateras stup i kvarten så fungerar Underbara adhd idag som en plattform där människor möts och kan dela med sig av frågor, funderingar, glädje och sorg som rör ADHD eller andra NPF-diagnoser. På Underbara adhd facebooksida är det rörande att se hur drygt 1900 personer vill hjälpa varann, har en sammanhållning, ett engagemang och en enorm drivkraft att förändra samt utveckla sig själva samt människorna omkring oss. Jag hyser stor respekt för ert engagemang och uppmuntrar er att fortsätta med det, Underbara adhd är en plats för alla människor oavsett diagnos eller inte.

Vill citera och rakt kopiera ett inlägg från Camilla Johansson & som kommer från boken ”ADHD/ADD som vuxen: så lyfter du fram dina styrkor” (köp den här):

Vuxna som har ADHD verkar för förändring. De flesta eller många andra människor hamnar i ett läge där de försöker läsa av andras förväntningar för att kunna rätta sig efter dem. Du vill i stället röra om i grytan, ofta eftersom du har förmågan att se nya möjligheter.

Dock är de krafter som motsätter sig förändring väldigt starka. De laddade konflikter som du upplever i dina relationer eller på din arbetsplats uppstår i själva verket ofta just när din impuls att förändra stöter på den här sortens motstånd. Det är krävande att se det som andra inte riktigt ser.

Eftersom andra människor kan vara upptagna av vad som förväntas av dem ser de kanske inte några dolda innebörder eller outnyttjade möjligheter. Eftersom andra dessutom kan vara rädda för förändring kan de också vara motiverade att inte se det du ser. Det kan vara svårt att välkomna förändring när motstånd mot förändring närmast fungerar som en naturlag för människors beteende och läggning.

För den som i hela sitt liv har blivit avfärdad för att ha brytt sig mer om nya möjligheter än om faktiska omständigheter – en person som är tyngd av dålig självkänsla och osäker på hur verkligheten ser ut -blir situationen ännu värre. Dina intuitiva intryck är självklara för dig men möts ändå ständigt av kritik.

Den som hela tiden blir förnekad, som du har blivit ända sedan du frågade varför pappa var arg jämt och blev tillsagd att hålla tyst, kan definitivt börja känna sig störd. Att hela tiden uppleva att andra inte lyssnar kan leda fram till rejäla utbrott -som om det skulle tvinga dem att ta dig på allvar.

Att råka illa ut på grund av sådana utbrott leder sedan till ännu mer av förödmjukelse och skam. om du till det lägger oron för att du kanske aldrig kommer att få det att fungera lär dina starka känslor bli allt svårare att kontrollera, vilket gör det ännu svårare för dig att vara skärpt och koncentrerad.
Det innebär att du tappar greppet om saker, idèer,arbetsuppgifter och detaljer – något som ger andra legitima skäl till klagomål. Att omgivningen ständigt förnekar det som ens egen intuition förmedlar kan i sig alltså leda till både känsloutbrott och kaos.

 

Läs mer