Jag hade varit död utan min familj

För en tid sen var jag och föreläste som en del utav ett företags två dagar långa konvent. Det var också där jag först kom i kontakt med Lili Öst (och Alexander Holmberg), två otroligt varma och inspirerande personer, vilket även var starten till dagens gästinlägg på den förstnämndas blogg.

Här kan du läsa inlägget i sin helhet: Veckans gästblogg – Jojje skriver om ”Underbara adhd”


”När jag växte upp var jag en jobbig unge och hade min första kontakt med en psykolog redan på dagis. Först som 25-åring fick jag diagnosen adhd, och förklaringen till känslan av utanförskap, ilska och mitt destruktiva beteende. Jag hade varit död eller suttit i fängelse om det inte varit för min familj.

Adhd är ett ämne som angår många och genom Underbara adhd vill jag försöka bidra till att kunskapen, förståelsen och acceptansen för diagnosen ökas. Att (över) leva med en adhd-diagnos beskriver en livsresa, min livsresa, och vardag som dominerats av rädsla, ensamhet, missförstånd och frustration, trots en mycket kärleksfull och varm uppväxt. Till en fortfarande rädd, 26-årig, framgångsrik man, som tack vare fastställandet av en diagnos börjat se ljust på framtiden…”

Ur ”Jojje skriver om Underbara adhd”

Läs mer