Debattartikel från Hjärnfonden: ”Nu behövs en storsatsning på elever med NPF”

Tiotusentals elever med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar (NPF) går nu på sommarlov. Flera firar med kompisarna och är glada över goda resultat. Men alldeles för många har haft ett tufft skolår: med sänkt självförtroende, misslyckande i olika ämnen, stor frånvaro, sänkta betyg och mobbning. De flesta har inte fått det stöd de har rätt till i skolan och når därför inte kunskapsmålen.

Samhället har inte råd vare sig mänskligt, socialt eller ekonomiskt – att låta så många elever misslyckas i skolan bara för att de inte har fått rätt eller tillräckligt stöd. Därför behövs nu en kraftfull nationell satsning för att även dessa elever ska nå kunskapsmålen och lyckas i skolan. Vi uppmanar därför regeringen att avsätta en NPF-miljard i höstens statsbudget. Resurser som går till kraftfullare kompetensspridning så att skolan verkligen kan ge det särskilda stöd som dessa elever behöver.

Var fjortonde elev uppskattas ha en diagnos som ADHD, Tourettes syndrom, autism-spektrumtillstånd där Aspergers syndrom ingår. Det innebär att två till tre elever per klass har svårigheter som ofta inte syns på ytan, men som gör att de är i behov av särskilt stöd. Ytterligare många elever har liknande svårigheter utan att ha en diagnos.

NPF kan till exempel innebära koncentrations- och uppmärksamhetsproblem, eller svårigheter att tolka kroppsspråk och sociala koder. Många behöver därför anpassning av undervisning, skolmiljö eller gruppsammansättning.

Majoriteten av lärare saknar tillräckliga kunskaper för att bemöta elever med NPF-diagnoser. Endast någon enstaka procent av lärarna på lärarutbildningen ansåg att de fått kunskaper om hur man arbetar med elever med NPF-diagnoser, enligt en undersökning av KIND på Karolinska Institutet (KI). Bara var femte specialpedagog och speciallärare tyckte sig ha tillräckliga kunskaper. Och enligt en undersökning från Riksförbundet Attention, intresseorganisationen för personer med NPF, uppger endast 16 procent av föräldrarna att lärarnas kunskaper är tillräckliga för att kunna anpassa undervisningen till barnets behov.

Regeringsbeslutet om obligatoriska NPF-kurser och nya examensmål för speciallärar- och specialpedagogutbildningen är ett steg framåt. Men det räcker inte. Alla lärare måste kunna hantera olika beteenden och inlärningssvårigheter.

Det finns även ett behov av att samla och sprida den kunskap och de erfarenheter om NPF som redan finns. Kunskapen om hjärnan, olika sätt att praktiskt bemöta elever med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar med utgångspunkt från forskningen och de goda exemplen på hur skolor kan anpassas till elever med NPF, är kunskap som inte når ut till den enskilda läraren.

Misslyckande i skolan leder ofta till utanförskap senare i livet. Ungefär 13 000 elever i varje årskull vare sig arbetar eller studerar några år efter gymnasiet. Många av dem har NPF. Varje sådan kull kostar samhället sex miljarder kronor varje år som de står utanför sysselsättning. Det är fullständigt oacceptabelt att dessa elever inte får samma möjligheter som andra att förverkliga sina livsdrömmar.

Därför behövs nu en storsatsning på att elever med NPF ska klara skolan och ha en positiv skoltid Forskning om utsatta barn visar att goda skolresultat är en stark skyddsfaktor och en väg till en normaliserad livssituation. Med en NPF-miljard kan kommunerna och ansvariga myndigheter få resurser för att vidta ett antal viktiga åtgärder:

  • NPF-lyftet: en bred nationell utbildningssatsning på kunskap om neuropsykiatriska funktionsvariationer för lärare, rektorer och annan skolpersonal.
  • Fortbildning av specialpedagoger och speciallärare som inte påverkas av de nya examensmålen.
  • En NPF-samordnarfunktion på varje skola, som kan samordna insatser från de olika stödfunktioner som ofta finns på en skola: lärare, speciallärare, kuratorer, skolsköterskor, skolpsykologer och andra.
  • Krav på individuella planer med anpassade insatser för alla elever med NPF som följs upp så att de når längre i sin kunskapsutveckling.
  • Anpassade lokaler, arbetsmiljö i skolan och större nyttjande av existerande pedagogiskt stöd.
  • En nationell samordnare och en nationell plan för NPF i skolan.

Enligt skollagen har alla elever rätt till stöd för att klara kunskapsmålen. Förebyggande insatser är avgörande för att barn som är i riskzonen inte ska hamna utanför. Kunskapen och insikten om detta finns. Nu behövs resurser för att stärka kompetensen ute på skolorna och se till att alla de elever som idag inte får tillräckligt stöd får det. Låt oss se fram emot en skolavslutning då alla elever med NPF kan få sjunga med i Den blomstertid nu kommer med samma glädje och tillförsikt som andra elever!

 

Anna Hemlin, generalsekreterare Hjärnfonden

Sven Bölte, professor i barn- och ungdomspsykiatrisk vetenskap och föreståndare för KIND Center of Neurodevelopmental Disorders, Karolinska Institutet

Anki Sandberg, ordförande för Riksförbundet Attention

Jiang Millington, skribent, debattör och aktiv i föräldranätverket Barn i Behov

Georgios Karpathakis, grundare och verksamhetschef, Underbara ADHD

Hélène Benno, generalsekreterare, Min Stora Dag

Caroline Enström, tf generalsekreterare, Stiftelsen Friends

Lena Fenryr, ordförande föreningen Kung Över Livet

Läs mer

”Stor oro bland elever med NPF-diagnos inför skolstart”

Var tredje elev med en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning (NPF) ser inte alls fram emot skolstarten och hälften anser att de inte får den hjälp de behöver av sin skola. Det visar en skolenkät som Underbara ADHD, Riksförbundet Attention och Sveriges elevråd – SVEA har genomfört i samband med att höstterminen nu inleds på landets grund- och gymnasieskolor.

I enkäten har 907 barn och unga, som lever med någon form av NPF, i åldrarna 10-18 år svarat på frågor kring hur de känner inför skolstarten. Resultaten visar att eleverna tycker att stress (67 procent), inte klara skolarbetet (57 procent), passa tider (43 procent) och att inte passa in (38 procent) känns jobbigast med att börja skolan igen.

– Att elever med NPF-diagnoser oroar sig för hur de ska klara stressen och kraven i skolan känner vi alltför väl igen. Och att fler än var tredje elev med NPF uttrycker stor oro för att inte passa in är ett tecken på att det fortfarande återstår mycket arbete innan vi, samhället och skolan lyckats avdramatisera olikheter, säger Georgios Karpathakis, grundare av Underbara ADHD.

Enkäten visar även att elever som anser att de får hjälpen de behöver för att nå kunskapsmålen ser fram emot höstterminen (62 procent) och trivs i skolan (86 procent). Till skillnad från eleverna som inte tycker att de får rätt hjälp där endast 41 procent svarar att de trivs i sin skola.

– En fungerande skolgång är avgörande för en ung människas välbefinnande och framtid. Därför är det glädjande att de elever som får hjälp trivs så mycket bättre än de som inte får det, säger Anki Sandberg, ordförande i Attention.

Om skolenkäten

907 elever på från årskurs 4 till sista året på gymnasiet har svarat på enkäten 10-17/8 2015. Undersökningen genomfördes av Underbara ADHD tillsammans med Riksförbundet Attention, en intresseorganisation för personer med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, och elevorganisationen Sveriges elevråd – SVEA.

För ytterligare information och kommentar, vänligen kontakta:
Georgios Karpathakis, grundare & verksamhetschef, Underbara ADHD, 0739 332 012
Anki Sandberg, förbundsordförande, Riksförbundet Attention, 08-120 488 04
Matilda Hellström, förbundsordförande, Sveriges elevråd – SVEA, 070- 718 88 01

Läs mer

Skolstart för elever med NPF

Underbara ADHD, Riksförbundet Attention och Sveriges elevråd (SVEA) har tagit fram en enkät för att undersöka hur det känns för elever med NPF att börja skolan igen, efter sommarlovet. Ser man fram emot det, eller känns det tungt? Med denna enkät vill vi låta eleverna själva berätta.

Är du förälder till, eller på annat sätt i kontakt med, barn med NPF som går i skolan? Då ber vi dig hjälpa oss att sprida enkäten till ungdomarna. Den riktar sig till elever på mellanstadiet, högstadiet och gymnasiet. Eleverna ska själva fylla i enkäten som består av 9 korta frågor.

Enkäten besvaras senast 17/8 och självklart är alla svar anonyma. Ni hittar den här: https://sv.surveymonkey.com/r/8GBWQPJ

Om det inte går att klicka på länken, kopiera då texten och klistra in den i webbläsaren.

Läs mer

Debattartikel: ”Barnen som offras i den svenska skolan”

”Vi uppmanar regeringen att tillsätta en kommission som får i uppdrag att se över stödet till elever med funktionsnedsättningar som Aspergers syndrom, autism, Tourettes syndrom, ADHD och dyslexi”, skriver Jiang Millington, Måns Möller, Malin Holm och Bo Hejlskov Elvén med flera.

Nu i dagarna hyllar vi fantastiska Malala, som får Nobels fredspris för sina extraordinära insatser för att ge flickor tillträde till skolan, i Pakistan och i resten av världen.

Vi hoppas att rätten till undervisning även ska gälla alla skolbarn i Sverige. Varje år diskrimineras tusentals barn och skolelever i Sverige. För detta har FN kritiserat Sverige.

Bland annat lyfter man fram den stora kunskapsbrist om funktionsnedsättningar som finns hos såväl allmänhet som beslutsfattare och då särskilt inom utbildningsväsendet.

FN är också oroad över att det i rapporter framkommer att det finns barn som behöver omfattande stöd som inte får det och därför inte kan gå i skolan.

Denna ovilja och kunskapsbrist blir extra tydlig i kommunernas och de enskilda rektorernas kortsiktiga jakt på besparingar och budget i balans. Föräldrar får ofta höra att de uppfostrat barnen fel. Barnen får veta att de är lata och att det bara handlar om att ”skärpa sig”.

Läs hela debattartikeln

Läs mer

Debattartikel: Sjukförsäkringen ond spiral för psykiskt sjuka

Här om dagen publicerade Dagens Samhälle en debattartikel, skriven av Anki Sandberg (förbundsordförande Riksförbundet Attention) & Birgit Hansson (samordnare för NSPH), där de poängterar vikten av att sjukförsäkringen tar hänsyn till personer med psykisk ohälsa och funktionsnedsättning.

Läs den ursprungliga texten här – nedan text är rakt kopierad från dagenssamhalle.se.

Psykisk sjukdom och funktionsnedsättning leder till dålig ekonomi. Dålig ekonomi är i sig en riskfaktor för psykisk ohälsa och de negativa faktorerna förstärker varandra. Reglerna i sjukförsäkringen och arbetslinjen måste vara betydligt mer flexibla och anpassningsbara för att människor med psykisk ohälsa ska ges en rimlig möjlighet att ta sig ur denna onda spiral, skriver Anki Sandberg och Birgit Hansson.

Sambandet mellan ekonomi och psykisk ohälsa är starkt. Psykisk sjukdom eller funktionsnedsättning leder till dålig ekonomi, som i sig är en riskfaktor för psykisk ohälsa. Dålig ekonomi försämrar möjligheterna till återhämtning, vilket leder till allt längre sjukskrivningar och svårigheter att klara av utbildning och arbete. De negativa faktorerna förstärker varandra och människor hamnar i en ond spiral.

Ännu en bekräftelse på att psykisk ohälsa är en fattigdomsfälla kom i dagarna genom Minuskontot, en rapport som projektet Hjärnkoll tillsammans med Handisam tagit fram. Rapporten jämför psykiskt sjuka med befolkningen i övrigt och drar slutsatsen att människor med psykisk ohälsa har väsentligt lägre inkomster, högre levnadskostnader och kortare utbildning. De har dessutom svårare att få arbete, riskerar att fastna i ett livslångt beroende av bidrag och lider i högre grad än andra av ensamhet och isolering. Sammantaget visar bilden att personer med psykisk ohälsa är en mycket utsatt grupp. Många saknar egna resurser att kunna ta sig ur en svår livssituation.

Sjukförsäkringens regler fungerar extremt dåligt för personer med allvarligare psykisk ohälsa. Systemet tar ingen hänsyn till hur de psykiska sjukdomarna utvecklas och hur lång tid det tar att bli frisk. Många befinner sig i en tröstlös väntan på utredning, diagnos, behandling eller (re)habilitering när de enligt Försäkringskassans tidsgränser ska börja arbeta eller föras över till Arbetsförmedlingen. Fler än tidigare har blivit beroende av aktivitetsersättning, försörjningsstöd eller tvingas leva på anhöriga. I detta avseende har socialförsäkringsreformen direkt motverkat sitt syfte.

När sjukpenningen eller aktivitetsersättningen inte räcker, förväntas man söka försörjningsstöd. Personer med psykisk sjukdom eller funktionsnedsättning har dock svårt att klara av de krav som socialtjänsten ställer (till exempel att redovisa alla kontoutdrag för de tre senaste månaderna, avyttra värdesaker, skicka alla lån till kronofogden, söka bostad med lägre hyra) och förlorar därmed sin försörjning. För några som lever ett liv på marginalen är det anhörigas hjälp som gör att de klarar sig. För andra tilltar den sociala misären, de förlorar sin bostad, hamnar i missbruk eller begår desperata och självdestruktiva handlingar.

Demografiskt behöver Sverige mobilisera fler till arbete om vårt välfärdssamhälle inte ska utarmas. Så ge folk tid och möjlighet att efter sina förutsättningar hinna öva upp en arbetsförmåga som kan komma samhället till godo. Lasta inte individen för vårdens och det allmännas oförmåga att leverera snabba lösningar på komplicerade hälsoproblem.

Vill man öppna upp arbetsmarknaden för fler bör man utgå från att människor med psykisk ohälsa, som alla andra, vill göra något av sina liv, studera eller komma ut i arbete. Studier och arbete i sig kan dessutom fungera som rehabilitering.

NSPH, Nationell Samverkan för Psykisk Hälsa, som är ett nätverk av tretton patient-, brukar- och anhörigorganisationer inom psykiatriområdet, anser att reglerna i sjukförsäkringen och arbetslinjen måste vara betydligt mer flexibla och anpassningsbara för att människor med psykisk ohälsa ska ges rimliga möjligheter att kunna försörja sig genom arbete. Stöd, respekt och förtroende för att individer faktiskt vill bidra med 100 procent av sin förmåga är en bra början.

Vår förhoppning är att både ansvariga politiker och den parlamentariska socialförsäkringsutredningen vill synliggöra denna grupp och säkerställa att socialförsäkringssystemet fungerar för de allra svagaste och fattigaste i Sverige.

Vi är engagerade i dessa frågor och vill vara en viktig resurs i detta arbete.

Anki Sandberg, förbundsordförande Riksförbundet Attention och samordnare Nationell Samverkan för Psykisk Hälsa, NSPH
Birgit Hansson, ordförande i Riksförbundet Balans och ordförande NSPH:s arbetsgrupp för socialförsäkringsfrågor

Läs mer

Uteblivet stöd leder till dåliga skolresultat – reflektioner

I november genomförde Riksförbundet Attention en enkätundersökning riktad till vårdnadshavare med barn med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar i skolåldern. Man fick in över 2000 svar som dessvärre bekräftar det Underbara ADHD, och många med oss, befarade; elever med funktionsnedsättning får inte det stöd de har rätt till vilket leder till dåliga resultat i skolan.

Fortfarande, år 2013, har svenska skolan i allmänhet och regeringen i synnerhet svårt att avsätta de medel som krävs för att leva upp och följa rådande regler och lagar. Man misslyckas alltså fortfarande fatalt med att erbjuda alla barn en likvärdig skolgång, trots att detta står inskrivet i skollagan, och det är otroligt oroväckande.

Många gånger som min sena diagnos diskuteras gömmer sig människor bakom versionen att när jag gick i skolan, ja då fanns ingen kunskap om ADHD. Okunskapen var alltså den centrala anledningen till att fyrtioåtta miljoner instanser inte lyckades förmå sig själva att erbjuda mig en ADHD-utredning som ung. Trots att alla symtomen fanns där. Trots att vården har en skyldighet att åtminstone erbjuda barn, ungdomar och vuxna (ja egentligen alla de misstänker kan ha ADHD) en utredning.

I dag, år 2013, är det drygt tio år sedan jag gick på gymnasiet. Nästan femton år sedan jag började på högstadiet. Då okunskapen kring ADHD var anledningen till att min skolgång blev ett helvete.

I dag, femton år senare, är/verkar okunskapen kring ADHD i allmänhet och kring diagnosen i synnerhet vara lägre än någonsin. Föga förvånande är jag inte bara ohyggligt skeptisk utan även mycket oroad och kritisk över den svenska skolans utveckling. Kring utvecklingen av och de uteblivna stöden till elever med särskilda behov.

Och att okunskapen kring ADHD fortfarande är så utbredd bland gemene man, politiker, skolan, vården och omsorgen gör mig både arg, ledsen och besviken (för sjuttioelfte gången). Men samtidigt, och kanske mest av allt, grymt beslutsam att aldrig ge upp och fortsätta kämpa med blod, svett och tårar för alla ADHD-människors lika värde, rättigheter och förutsättningar.

Läs mer

Fortsatta nedskärningar från Stockholms stad – trots otillräckligt stöd i skolan för barn med NPF

Kvarsebo Klockargårdens skolor Förlag Robert Hulting  KvarseoFoto: jarnling.se

Beslutet om fortsatta nedskärningar av resursskolor för barn i behov av extra stöd togs av Stockholms stad i våras. Detta trots att Skolinspektionen tidigare rapporterat om otillräckligt stöd i skolan för barn med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar (NPF) på flera ställen runt om i landet enligt Riksförbundet Attention.

Nedan text är kopierad från Riksförbundet Attentions hemsida, läs originalnyheten här.

——————————————-

”Skolinspektionen har tidigare rapporterat att det på flera ställen i landet inte finns tillräckligt stöd i skolan för barn med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar. Trots undersökningen görs nedskärningar.

Beslutet om nedskärningar av resursskolor för barn i behov av extra stöd i Stockholms stad togs i våras. De rektorer vars skolor berördes meddelade i ett tidigt skede att de ville informeras i god tid om vad nedskärningen skulle innebära så att de kunde planera sin verksamhet.

Stefan Berg är skolchef på Magelungen Utveckling, en av skolorna som berörs.
– Det är fullkomligt ohållbart att få beskedet två dagar innan skolstart, säger Berg i en intervju med Sveriges Radio.

Lotta Edholm, ordförande i Stockholms utbildningsnämnd, menar att stödet inte är indraget utan numera ska ingå i det generella peng-systemet för elever i Stockholms stad.
– Bakgrunden var att kostnaderna skenade för de här verksamheterna, förklarar Edholm för Ekot.

I nuläget riskerar ett antal skolor, både i Stockholm och även i Uppsala, att avvecklas inom en snar framtid.
– Vi tror på den inkluderande skolan, men för det behövs nödvändigt förarbete, något vi inte sett i det här fallet, säger Anki Sandberg, ordförande för Riksförbundet Attention.”

Skolinspektionen har tidigare rapporterat att det på flera ställen i landet inte finns tillräckligt stöd i skolan för barn med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar. Trots undersökningen görs nedskärningar.

Beslutet om nedskärningar av resursskolor för barn i behov av extra stöd i Stockholms stad togs i våras. De rektorer vars skolor berördes meddelade i ett tidigt skede att de ville informeras i god tid om vad nedskärningen skulle innebära så att de kunde planera sin verksamhet.

Stefan Berg är skolchef på Magelungen Utveckling, en av skolorna som berörs.
– Det är fullkomligt ohållbart att få beskedet två dagar innan skolstart, säger Berg i en intervju med Sveriges Radio.

Lotta Edholm, ordförande i Stockholms utbildningsnämnd, menar att stödet inte är indraget utan numera ska ingå i det generella peng-systemet för elever i Stockholms stad.
– Bakgrunden var att kostnaderna skenade för de här verksamheterna, förklarar Edholm för Ekot.

I nuläget riskerar ett antal skolor, både i Stockholm och även i Uppsala, att avvecklas inom en snar framtid.
– Vi tror på den inkluderande skolan, men för det behövs nödvändigt förarbete, något vi inte sett i det här fallet, säger Anki Sandberg, ordförande för Riksförbundet Attention.

– See more at: http://www.attention-riks.se/index.php/alla-nyheter/729-nedskarning-av-behovsprovat-stod-for-elever-med-npf-flera-skolor-hotas-av-nedlaggning.html#sthash.1Hd71Jwi.dpuf

Skolinspektionen har tidigare rapporterat att det på flera ställen i landet inte finns tillräckligt stöd i skolan för barn med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar. Trots undersökningen görs nedskärningar.

Beslutet om nedskärningar av resursskolor för barn i behov av extra stöd i Stockholms stad togs i våras. De rektorer vars skolor berördes meddelade i ett tidigt skede att de ville informeras i god tid om vad nedskärningen skulle innebära så att de kunde planera sin verksamhet.

Stefan Berg är skolchef på Magelungen Utveckling, en av skolorna som berörs.
– Det är fullkomligt ohållbart att få beskedet två dagar innan skolstart, säger Berg i en intervju med Sveriges Radio.

Lotta Edholm, ordförande i Stockholms utbildningsnämnd, menar att stödet inte är indraget utan numera ska ingå i det generella peng-systemet för elever i Stockholms stad.
– Bakgrunden var att kostnaderna skenade för de här verksamheterna, förklarar Edholm för Ekot.

I nuläget riskerar ett antal skolor, både i Stockholm och även i Uppsala, att avvecklas inom en snar framtid.
– Vi tror på den inkluderande skolan, men för det behövs nödvändigt förarbete, något vi inte sett i det här fallet, säger Anki Sandberg, ordförande för Riksförbundet Attention.

– See more at: http://www.attention-riks.se/index.php/alla-nyheter/729-nedskarning-av-behovsprovat-stod-for-elever-med-npf-flera-skolor-hotas-av-nedlaggning.html#sthash.1Hd71Jwi.dpuf

Läs mer

Attention: ”Idrott – hinder och möjligheter för unga med NPF”

Här om veckan skrev Riksförbundet Attention en artikel om Centrum för idrottsforskning (CIF) studie som visar att idrott kan ha stora positiva effekter för unga med (NPF).

I intervjuer med bland annat unga med NPF och idrottsledare har det visat sig att fysisk aktivitet kan främja koncentrationsförmågan och andra exekutiva funktioner som t.ex. förmågan att planera och prioritera.

Centrum för idrottsforskning (CIF) har intervjuat unga med NPF-diagnoser, föräldrar, idrottsledare och forskare. Intervjuerna visar att idrott kan ha stora och positiva hälsoeffekter för dessa barn och ungdomar. Idrott och fysisk aktivitet kan främja koncentrationsförmågan och andra exekutiva funktioner. Det kan ge tillfredsställelse och stärkt självkänsla. Idrott kan också hjälpa dessa unga att reglera sina energibehov vilket i sin tur motverkar rastlöshet, stress och sömnproblem.

CIF:s utredare Johan R Norberg menar att idrott kan vara en del i habilitering.
– För barn och ungdomar med NPF kan idrott alltså vara mer än en stimulerande och allmänt hälsosam fritidssysselsättning, säger Norberg.

Föreningsidrott kan också innebära hinder. Flera av de ungdomar som intervjuats ansåg att de hade svårt att passa in. Följa ledares instruktioner, passa tider och vänta på sin tur innebar en begränsning och gjorde att ungdomarna avstod från att delta.

Under intervjuerna framgick det också att kunskapen om NPF är begränsad vilket i sig kan innebära ett hinder.

Mer om Dolda utmaningar – om unga idrottare med osynliga funktionsnedsättningar hittar du här

Läs mer