Den perfekta väckarklockan för oss med ADHD?

Har hört så mycket gott om den här väckarklockan och skulle verkligen, verkligen vilja ha en. Tyvärr tillåter inte min ekonomiska situation att jag köper en väckarklocka för 2000 SEK i dagsläget men om jag skulle vinna på lotto någon dag är det här bland det första jag skulle köpa!

Inte bara stilren och snygg utan verkar även vara fantastiskt enkel att handskas med och verkar dessutom vara riktigt användbar i många olika situationer. Mutewatch, yes please!

[vimeo http://www.vimeo.com/34789844 w=400&h=300]

Läs mer

Hade mer än gärna slängt datorn genom fönstret & hoppat jämfota på den…

Känner mig jäkligt dum just nu.. Har under en längre tid haft chattljudet på Facebook som en av mina allra största fiender och har länge känt stor avsky mot det där plingandet som chatten ger ifrån sig.

Har alltid tänkt att jag ska kunna vänja mig vid det fantastiskt störande och ocharmiga ljudet men det går bara inte. Har till och med börjat bli irriterad på vänner som skriver en mening, klickar på enter, skriver en mening till och klickar på enter och fortsätter så en tjugo gånger i rad.

Helt otroligt irriterande. Faktiskt så pass irriterande att jag mer än gärna hade slängt ut datorn genom fönstret, sprungit efter och hoppat jämfota på den tills den är så trasig att inte ens världens största snille skulle kunna laga den. Nu räddas datorn av att jag verkligen har övat och fortfarande övar på mitt tålamod plus att det är en arbetsdator. Känns som att det skulle vara svårt att förklara en dator i slamsor.

Hur som helst. Det visade sig att Facebook-chattens otroligt irriterande ljud går att stänga av vilket jag nu gjort. Fasen att man inte kom på det för längesen..

Å andra sidan finns det ju något positivt i allt (och alla) vilket i det här fallet är gratis och kontinuerlig träning av mitt tålamod under en längre tid. Känns sådär lagom tröstande men ändå.

Fridens liljor vänner

Läs mer

Andra milstolpen nådd med råge tack vare er – över 200 gilla-markeringar på FB

Hej igen gänget,

det är mycket skriverier och inlägg om Underbara adhd’s framgångar just nu, jag är medveten om det. Det är inget som jag planerar att ha som en återkommande vana eftersom att bloggen egentligen handlar om så mycket annat än det.

Däremot känns det samtidigt som att det är min plikt och skyldighet att uppdatera alla läsare med statusuppdateringar på Underbara adhd’s olika plattformar. Idag finns jag inte bara på bloggen utan även på både Twitter och Facebook. Bakgrunden till det här inlägget är just Facebook då Underbara adhd fått över 100 nya ”gilla-markeringar” på mindre än en vecka (tidigare inlägg), vilket innebär att över 200 personer gillar samt stöttar projektet. Känns fantastiskt roligt och tack till er alla!

Här hittar ni mig/ Underbara adhd på Facebook

Läs mer

Känner mig som ett barn på julafton – om än ett rastlöst sådant

Det märks verkligen att man har semester. Landade kanske vid halv tolv grekisk tid igår, var hemma hos pappa och installerad vid halv ett och somnade sedan till världens mest underbara AC runt ett halv två. Vaknade alldeles nyss (typ 12 grekisk tid) och hade samma känsla som ett barn på julafton..

Den känslan har jag i och för sig från det att jag landar med flyget, kliver ur flygplanet och känner lukten av Grekland och Rhodos (mycket speciell och underbar lukt) igen. Fullkomligt älskar det.

I alla fall, att vakna upp hemma och i vårt härliga hus är otroligt speciellt. Att vakna i ett lagom svalt rum där AC:n gjort sitt jobb, öppna dörren och kliva ut i hallen och den extrema värmen är ungefär som att få en hoppspark rakt i bröstet, ansiktet och ja egentligen över hela kroppen.

Jag är dock otroligt rastlös trots de lyckliga känslorna. Väntar in farsan för att förhoppningsvis åka nånstans tillsammans om en stund. Ekonomisk kris eller inte, min vespas försäkring är inte betald så enligt farsan får den bara köras här ute i byn där det inte finns några poliser. Spännande, här finns det ju så mycket att se 🙂 haha..

Lika bra är väl kanske det, idag ska vi på begravning av en vän till familjen som omkom för ett par dagar sen. Han var på väg till jobbet när en rattfyllerist var på väg hem från krogen och i full hastighet frontalkrockade med honom. Trots att det är vanligt med trafikolyckor i Grekland är det alltid lika tragiskt och ofattbart när de drabbar människor i din närhet.

I övrigt har jag fortfarande inte lyckats få igång pappa Wi-Fi så bilderna jag tagit med mobilen får jag försöka publicera senare, någon gång måste jag få igång det trådlösa..

Ok, det var allt for now. Ta hand om er, nu ska jag ut och svettas vidare i solen och de 42 graderna. Måste försöka få lite färg!

Läs mer