Intervju med Georg Herlitz – mannen bakom ”Jag har ADHD”

Underbara adhd fick sig en pratstund med Georg Herlitz som bl.a. är ”viral marknadsförare” på Kollektivet Livet, initiativtagare och producent av filmen ”Jag har ADHD” samt kollo-ledare under sommartid.



Först och främst, hur är allt med dig?
– Allt är bra med mig, jag har häcken full, men av roliga projekt, just nu fokus på www.radioactiveorchestra.com. Sen har jag ett par olika förslag ute som jag tror mycket på. Om nåt av dem blir av så kommer världen få höra. Så bra är dem.

Vad roligt att höra! Men du, hur kommer det sig att du började arbeta med viral marknadsföring & vad är egentligen Kollektivet Livet?
– KL (Kollektivet Livet) är ett företag som bygger på kreativitet, dock i olika uttrycksformer, och kan vara allt från tavlor till videos, till kreativa strategier. På ett sätt kan man säga att vi är tre individer som delar på kontor och lön. Ett annat sätt och se på det är att vi jobbar tillsammans och på vårt sätt angriper problem eller ett uppdrag med helt andra vinklar än en ”Stureplans-byrå”. Vår erfarenhet och inte minst vårt nätverk gör oss annorlunda.

Kollektivet Livet: lite som acne fast inte lika smala byxor.

Du är sedan en tid tillbaka egen företagare men du arbetar ju inte enbart med ”viral spridning”. Berätta mer om de andra projekten som du sysselsätter dig med.
– Till exempel Radioactive Orchestra. Ett tvärvetenskapligt konstprojekt med pedagogiska motiv. Det består av, förutom jag själv, new media-artisten Kristofer Hagbard och musikproducenten Axel Boman. Vi ljudsätter joniserande strålning och hittar strukturer i kärnsfysiken som det går att sätta melodi på. Det har hittils resulterat i 100 000-tals besökare på sidan, 10 000-tals visningar på YouTube och två album (ett som kommer i början av november) som finns på både Spotify och iTunes. Vårt senaste och ett utav våra delmål är ett live-instrument som består av natrium-jod-detektor och tar in data live som vi sedan översätter direkt från Kev till Hertz.

I våras var det premiärvisning av filmen Jag har ADHD som du producerade på uppdrag av Riksförbundet Attention. Varför hoppade du på det uppdraget?
– Jag hoppade inte bara på, jag initierade faktiskt hela projektet! Jag har arbetat med barn och ungdomar i så gott som hela mitt liv och har mött många ungdomar som har en diagnos. Det jag märkte med tiden är att ungdomar som har en diagnos även ofta ofta har ett sämre självförtroende än de förtjänar. Det står i kontrast mot de olika kreatörer (konstnärer, musiker, grafiker, etc) som jag träffar i mitt dagliga arbete. Många har diagnoser (en del på papper en del inte) och den eller symtomen för en diagnos är många gånger nyckeln till deras framgång.

För att göra annorlunda måste man tänka annorlunda, det gör en ”icke-normal” människa. Att det faktum att du inte är ”normal-störd” kan vara en förutsättning för att sticka ut, och det är så man blir bäst.

Har du själv någon erfarenhet av ADHD eller andra NPF-diagnoser?
– Har nog erfarenhet av de flesta diagnoser. Mest genom mitt jobb men även bland mina vänner.

Hur är din syn på och din uppfattning om ADHD? Tror du att den skiljer sig från övriga svenskars syn på diagnosen?
– Tror att jag har mycket mer och bättre koll än ”medel-Svensson”. Men framför allt har jag en syn på olikheter som skiljer sig avsevärt från gemene man. Normalt är för mig totalt ointressant.

Vi behöver superlativ för att synas och åstadkomma storslagna grejer, man blir bäst genom att vara störst, snabbast, minst, mest skruvad eller ha torrast humor. Inte genom att vara lagom.

Vad skulle du säga är det absolut bästa med ADHD?
– Drivet! Hittar en människa med ADHD rätt gör denna ett jobb som i normala fall hade krävt flera personer. Det gäller inte för alla men en del som jag har träffat har det ”där”. Om samhället hade tagit till vara på det hade vi kunnat spara stora summor pengar (minskade utgifter till vård, terapi, etc) och samtidigt tjäna pengar (produktiviteten skulle öka). I slutändan handlar allt om att se människor för vilka de är och i vilka sammanhang som de passar bäst i snarare än att ha en mall för vad som är ”rätt” där många inte passar in.

Slutligen, är det något du vill hälsa alla läsare?
– Börja prata om er diagnos! Synliggör den på Facebook, bloggen och vid middagsbordet. Det är bara så man kan öka förståelsen och förbättra situationen för nästa generations ”damp-ungar”.

Riot!

Läs mer

Från motgång till framgång – ”Han kontrollerar adhd-monstret”

Satt precis och funderade på hur jag skulle inleda ADHD Awareness Week. Vilken av de många framgångsrika personerna som har ADHD skulle jag fokusera på idag? Eller skulle jag kanske ta och fokusera på de unika och fantastiska egenskaper som diagnosen innebär? Som så många gånger förut svävade jag iväg i tankarna och efter en snabbkoll på nätet beslutar jag mig för att porträttera mig själv i form av helsidesartikeln som Södra Dalarnes Tidning publicerar idag. Vill även ge cred till journalisten för en välskriven och detaljrik artikel. Nedan text är kopierat från dt.se, den ursprungliga artikeln kan ni läsa här.

Han kontrollerar adhd-monstret

SÄTER

Georgios Karpathakis var en jobbig unge och när han var sju år hade han sin första kontakt med en psykolog. Först när han var 24 fick han diagnosen adhd, och förklaringen till sin känsla av utanförskap, sin ilska och sitt destruktiva beteende.

– Jag hade varit död eller suttit i fängelse om det inte varit för min familj.

Adhd är ett ämne som angår många, allt från unga till gamla kom till Coriandergården för att höra Georgios berätta om en pojkes resa, som trots en mycket kärleksfull och varm uppväxt, alltid kände sig rädd och missförstådd. Till en fortfarande rädd, 26-årig, framgångsrik man, som tack vare en sjukdomsdiagnos börjat se ljust på framtiden.

Det enda som avslöjar att Georgios har adhd är rastlösheten, han vankar av och an, sätter sig på en stol, reser sig igen, tar en klunk ur en vattenflaska och fortsätter att vanka. Att han, för inte så länge sedan, var lärares och klasskompisars skräck, slogs och missbrukade alkohol och droger, drog på sig fleratalet polisanmälningar och levde ett destruktivt liv, är svårt att tro.

– För mig är adhd helt magiskt, overkligt, skitbra och triggande, men det kan också vara fruktansvärt hemskt.

Det började i grundskolan. Giorgios var en stökig unge som gjorde livet surt för sin omgivning. Han berättar att personer med adhd tar in 60 gånger fler intryck per dag än en vanlig människa, vilket gör att de alltid är trötta. För att hålla sig vakna blir de överaktiva.

– Under skoltiden mådde jag som sämst i mitt liv. Jag kunde aldrig sitta still och hade svårt att fokusera. Det räckte att någon skrev med blyerts på ett papper så hörde jag det och tappade koncentrationen. Jag var så jobbig att lärare grät, minns han.

Då hade han också sin första kontakt med en psykolog, men ingenting hände och så rullade det på genom hela skoltiden. Ingen brydde sig om att ta reda på varför han var arg och besvärlig och i högstadiet började det gå riktigt överstyr.

– Jag drack som ett as. Jag firade min första fylla med att gå på tågräls mot ett tåg. Det var också första gången jag blev polisanmäld.

Socialtjänsten kopplades in, men fortfarande ingen utredning.

Att ha en adhd-person i sin omgivning är oerhört krävande och det kan vara svårt att veta hur man kan hjälpa till. Georgios återkommer hela tiden till sin familj, allra helst mamma, som han kallar sin ängel. Det är hos henne han hämtat kraft.

– Jag kan bara tala om vad jag mått bra av – kärlek. Visa kärlek, jättemycket kärlek, det är a och o. Min mamma har alltid visat extremt mycket kärlek, säger han.

Han är väl medveten om vilka fasor hon genomlidit på grund av honom.

– Det är en av de saker jag är minst stolt över, allt jag utsatt min mamma och min familj för. Det kommer att ta lång tid innan jag kan förlåta mig själv för det.

Georgios kunde inte göra något med måtta, oavsett om det gällde alkohol eller godis överkonsumerade han. Droger och alkohol lugnade honom. Han var impulsiv och levde livsfarligt.

– Jag har skurit upp armarna och lagt mig i ett badkar för att dö när jag var full och fick sy 40 stygn, jag har slagit av ett ben i handen på fyllan och promenerat på ett balkongräcke på sjätte våningen, dyngrak. Det är tur att adhd-personer har bra motorik, konstaterar han och tillägger att han numer helt sluta dricka alkohol.

Emotionellt pendlar han mellan ytterligheter.

– Är jag glad är jag jätteglad, blir jag ledsen är det som om hela världen raserats. Jag känner så himla mycket.

När han var 17 år gjordes äntligen en utredning, som blev en besvikelse. Utlåtandet blev ”koncentrationssvårigheter” och hjälpen uteblev. Han fick en kontaktperson via socialförvaltningen, en före detta kriminell man som förstod Georgios livssituation, men han kunde inte sätta sig in i den sjuka biten.

Han tog sig genom gymnasiet och mot alla odds började Georgios slutligen studera vid universitetet. Han har nu en filosofie kandidatexamen i medie- och kommuniaktionsvetenskap, något han är stolt över att ha åstadkommit.

Först vid 24 års ålder fick han diagnosen adhd. Pusselbitarna föll på plats, äntligen fick han förklaringen till varför han alltid känt sig annorlunda. Sjukdomen är inte längre ett monster som tagit över honom, han kontrollerar den med hjälp av mediciner och kan utnyttja kreativiteten och impusiviteten på ett positivit sätt. Bland annat genom att engagera sig i Riksförbundet Attention och berätta sin historia.

– Jag har haft ett liv värt att dela med andra så att de inte ska behöva genomgå det jag har gjort, säger han.

I onsdags var det Världsmentalhälsodagen och Georgios hade bjudits in att föreläsa av Säterbygdens församling, Säters kulturnämnd, RSMH-Hoppet och Dalarnas nätverk för psykisk hälsa.

Fotnot: Läs mer om adhd på: www.attention-riks.se och följ Georgios på bloggen www.underbaraadhd.com

Journalist: Eva Langefalk 0225-59 54 22 eva.langefalk@dt.se

[slideshow]

När Georgios Karpathakis var 24 år fick han diagnosen adhd. Änltigen förstod han varför han under hela sin uppväxt varit arg och destruktiv. Med föreläsningen ”Att (över)leva med adhd” besökte han i onsdags Säter där han fyllde Coriandergården till sista plats.

Läs mer

Att känna sig ”lost” + omdömet efter föreläsningen i Säter

Ibland känns det som att jag tappar bort mig själv i allt som händer hela tiden, varje vaken sekund, minut och timme. Jag startade ju trots allt Underbara adhd för att visa på de många fördelarna och allt positivt som ADHD kan föra med sig. Jag vill förmedla att man kan lyckas, vara lycklig och leva ett underbart liv trots att man har en diagnos som ständigt sätter käppar i hjulen och innebär nya utmaningar i vardagen.

Jag har upplevt så mycket bra, dåligt, hemskt och ofattbart så om jag kan hjälpa någon eller några, som går igenom liknande saker, genom att dela med mig av min bakgrund så gör jag det gärna. Det var även därför jag började och kommer att fortsätta föreläsa om hur det är att (över) leva med en ADHD-diagnos.

Därför är det så roligt att få den här responsen efter en föreläsning:
Succé! Rekordstort deltagarantal. Jojje föreläste engagerat och berörande, samtidigt som han fick oss att skratta. Han borde föreläsa på skolor, för politiker m.fl. för att öka kunskap och förståelse och ingjuta hopp.” Anette Kruse, Säter, Dalarnas nätverk för psykisk hälsa 10/10 2012

Och som grädde på moset är det fantastiskt kul att pryda förstasidan på Dala-Demokraten idag följt av en halvsidesartikel i tidningen. Kul var ordet! Trevlig helg alla underbara människor med och utan ADHD!

[slideshow]

Läs mer

Filmen som gav mitt liv betydelse

Eftersom att Underbara adhd växer så det knakar och med en ofantlig fart (både med läsare på bloggen och med följare på facebook) ville jag återigen dela filmen som förändrade mitt liv. Som inspirerade mig att följa mitt hjärta och inleda mitt hittills största och mest hängivna engagemang.

För en del blir det här upprepning (sorry) men för alla nya är det här förmodligen relativt ny information. Anledningen och förklaringen till Underbara adhd:s uppkomst är att jag var på filmpremiären av Jag har ADHD i slutet av maj. En film som Riksförbundet Attention tog fram i det unga-vuxna projektet tillika webbinsamlingen www.jagharadhd.se.

[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=yeQfCR8p5EA&w=640&h=360]

Läs mer

Tips på ADHD-dokumentärer/ kortare filmer

Jag får en hel del frågor om vilka ADHD-dokumentärer/ filmer jag anser är sevärda och skulle rekommendera andra att se. Innan jag tipsar om ett par personliga favoriter vill jag verkligen betona min avsaknad av rutin och expertis i denna fråga, som säkerligen rymmer en hel uppsjö av alternativ som jag inte nämner här.

Med det sagt vill jag rekommendera samtliga att se ”Mitt huvud är en torktumlare” och ”Jag har ADHD”.

[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=yeQfCR8p5EA&w=560&h=315]
Mycket nöje!

Läs mer

Varför att (över)leva med ADHD & vem är jag?

Många undrar säkert vem jag är, vad jag gått igenom och varför jag driver Underbara adhd. För en del läsare som hängt med sedan starten blir detta lite utav en upprepning och för alla nytillkomna en snabb bakgrund kring vad Underbara adhd & vem Georgios Karpathakis är.

Underbara adhd föddes i maj tidigare i år och är frukten av Riksförbundet Attentions unga-vuxna projekt jagharadhd.se. Det var efter filmpremiären av ”Jag har ADHD” som jag bestämde mig för att göra något NU och rätt omgående startade bloggen. I takt med att jag gästade Sveriges Radio, Gomorron Sverige, intervjuades i Mitt i Täby & Danderyd samt satt i TV4 Nyhetsmorgon ploppade även facebooksida och Twitter upp. Mitt engagemang tog helt enkelt fart på riktigt. I samma veva beviljades jag även F-skattsedel och samarbetspartners tillkom.

Det finns många anledningar till mitt engagemang. En är min brokiga bakgrund med självskadebeteende både fysisk, ekonomiskt och psykiskt. En annan är det faktum att mina handlingar inte bara skadat mig själv utan även nära & kära, flickvänner och vänner, under en väldigt lång tid eftersom att jag fick min diagnos först när jag fyllt 25 år. En tredje stavas Georg Herlitz som producerade filmen ”Jag har ADHD” och som, tillsammans med Riksförbundet Attention, tidigt visade stort förtroende & förståelse för mig och min bakgrund. Kan inte säga det för många gånger men Georg har en väldigt speciell plats i mitt hjärta, trots att jag inte känt honom speciellt länge.


Vem är Georgios Karpathakis då?

Jag är idag en nykter man som under mina 26 år har upplevt saker vissa människor aldrig trodde var möjliga. Jag växte upp i en förort norr om Stockholm, i en familj där kärlek, omtanke, vördnad, respekt, öppenhet, tillit och närhet flödade. Jag har växt upp med en mamma som är helt magisk, kan faktiskt inte beskriva med ord hur bra hon är, systrar av guld och en styvfar som inte gör borde kallas något annat än pappa, en fantastisk man på alla sätt och vis.

[slideshow]

Nåja, vem är Georgios Karpathakis då och vad föreläser jag om? Jag låter texten från Medalgon beskriva:

Utmanande, provocerande, charmerande, aldrig en stund stilla. Mamma ständigt fylld av oro, lärare som lessnade, kompisar som tröttnade, alltid balanserande på yttersta gränsen vad omgivningen orkade med. En skolgång som havererar, en förlorad ungdomstid, ett ungt liv på väg utför.

– Vad hände? Tillsätt en haverikommission! var min tanke efter att ha hört Jojjes berättelse om sitt liv.

Georgios Karpathakis “Jojje” berättar scener ur sitt liv. Krisen slår till med full styrka. Livet är nära att förloras. Precis där vänder berättelsen och livet vänder uppåt och framåt. Han möter de som förstod och ”gjorde”.

Från haveri till ett bra liv.
I berättelsen möter vi hans ”grymma” mamma, och lärare, psykologer, läkare, kuratorer som inte såg och förstod och de som såg och förstod.

Jojje vill engagera, diskutera och öka kunskapen om ADHD, samt vilka utmaningar och svårigheter det innebär. Han vill genom sin berättelse ge personer med koncentrationssvårigheter  (med eller utan diagnos) och de professionella (pedagoger, psykologer) insyn och idéer om hur hinder kan undvikas eller underlättas. Han vill förändra en negativ syn om ADHD och inge mod och hopp ”kan jag, kan du!” (till alla med ADHD) och ”kunde de, kan vi” (till alla professionella).

Läs mer

Att vara tacksam & samtidigt inse vilka dina vänner är

Satt precis och tänkte på hur mycket vänner, bekanta, familj och släkt ställer upp och stöttar mig på alla tänkbara sätt. Förutom de underbara människorna jag nyss nämnde är jag otroligt glad, och kan fortfarande knappt förstå att det är sant, över mitt nya samarbete med Medalgon Utbildning. Jag nyper mig fortfarande i armen för att se så att jag inte drömmer.

Som jag skrev tidigare i veckan har Oscar på Sivertzen Digital tagit fram logotyp och diverse material specifikt för Underbara adhd vilket jag uppskattar enormt mycket.

Jag stödjer det fantastiska ändamålet Underbara ADHD genom att ha designat deras nya logga. På Underbara ADHD informerar och föreläser alltid lika mysiga Jojje om hur det är att ha diagnosen men ändå göra sin grej fullt ut. Bakom projektet ligger även Riksförbundet Attention och Jagharadhd.se.

Keep it up som min Nike+ coach skulle ha sagt!

Sivertzen Digital, 23 augusti 2012

Jag förstår nog fortfarande inte riktigt vad det är som händer. Att jag och mina erfarenheter kan beröra och intressera välkända, seriösa & etablerade företag samt landsting, kommuner och beslutsfattare på hög nivå landet runt. Känns fantastiskt men det roligaste är att ”vanliga” medmänniskor, föräldrar samt barn & ungdomar intresserar sig för och uppskattar min berättelse. Det är det överlägset bästa med allting, det är ju er jag hoppas kunna hjälpa på något sätt.

Det tråkiga med all uppmärksamhet, dygnet runt jobb och en hektisk vardag är att ”vänner” försvinner eller inte förstår hur mycket energi samt kraft allt detta tar. Att de inte förstår engagemanget eller blir irriterade över det faktum att jag sällan har tid eller ork över till annat. Det kanske är egoistiskt av mig att tänka så men jag hade önskat att fler hade förstått och uppmuntrat mitt engagemang, det är något jag hade gjort för dom och det är något som jag tycker vänner ska göra. Alltid oavsett.

Ha en underbar lördagskväll!

 

 

Läs mer

Krafter – en låt om ADHD av Petter

En av mina största inspirationskällor, Georg Herlitz, tipsade mig precis om en låt av Petter som varken han eller jag hört förut. Krafter heter den och handlar om ADHD och Petters erfarenheter av diagnosen. Om jag känner igen mig? Skojar du eller, längesedan jag hörde/ såg något så spot on! Lyssna ni med:

[youtube http://www.youtube.com/watch?v=bZYis4LXdYQ?rel=0]

Läs mer

Otillräcklig hjälp för svenskar med ADHD – P4 Radio Stockholm

Läser i detta nu en artikel från P4 Radio Stockholm angående landets enda ADHD-center som idag har ett enormt tryck på sig. Anledningen till att efterfrågan på stöd och information har ökat lavinartat den senaste tiden återfinns i att allt fler människor utreds och diagnostiseras med ADHD.

2010 hade det landstingsdrivna ADHD centret 800 ansökningar. Men sedan dess har antalet utredda ökat i rask takt och enligt enhetschef Agneta Hellström ser det i år ut att bli runt 1800 familjer som söker stöd. Det skulle iså fall innebära mer än en fördubbling på tre år.

Jenny Ström, på stödföreningen Attention i Årstadal, fick diagnosen ADHD för några år sedan och hon är bekymrad över att det är så många som inte får tillräckligt stöd efter att de fått sin diagnos:

– De största riskerna är psykisk ohälsa, fantastiska ungdomar med enorm kompetens som inte får komma ut i arbetslivet överhuvudtaget.

Läs och/ eller lyssna på reportaget från Sveriges Radio här.

Läs mer