En personlig strategi – kontinuerliga besök hos frisören

Gårdagen var en jäkligt märklig dag på många sätt och vis. På förmiddagen arbetade jag hemifrån (vilket iofs inte är några konstigheter) då jag var mitt i förberedelserna inför eftermiddagens läkarundersökning. Ett läkarbesök kan ju tyckas vara fullt normalt, och visserligen är det ju så i många fall, men den här undersökningen slipper jag helst i framtiden.

Resterande tid av dagen innehöll en heroisk insats av handbollsherrarna i OS-semin, fantastisk middag med familjen (dock fattades min älskade extrapappa) kryddad med, som så många gånger förut, intensiva diskussioner kring nationella & internationella samhällsfrågor och sist men inte minst diskuterade jag, mamma och storasystern synen på ADHD & det faktum att folk ser diagnoserna som en trend. En helt vanlig fredag i en förort norr om Stockholm med andra ord!

Idag har jag varit hos min frisör och fixat barret. Ni som har sett min personliga video till jagharadhd.se vet att en del av min rastlöshet går att se i mitt ständiga skruvande av håret. Det tar liksom aldrig stopp och brukar resultera i riktigt roliga, om än slitna, frillor. Därför försöker jag klippa mig så ofta som möjligt, så att håret alltid är för kort för att ”skruvas”.

Att jag sedan har världens bästa frisörer i form Jimmy och mammalediga Caisa gör ju besöket på salongen betydligt mycket mer efterlängtat och trevligt. De håller till på Runys Frisörer i Täby Centrum så har ni vägarna förbi Täby och behöver klippa er kan jag verkligen rekommendera ett besök där! Dessutom har de drop-in.

Runys Frisörer Täby Centrum på Facebook

Läs mer

LÖF utreder Danderyds sjukhus, BUP & PRIMA i Täby

Som en del läsare vet, och som jag bloggat om tidigare, skickade jag in en ersättningsansökan till Patientförsäkringen LÖF för ett tag sedan.

Igår fick jag ett brev från LÖF där de skrev att de kommer utreda Danderyds sjukhus och BUP samt PRIMA barn & ungdom i Täby. Övriga organisationer i ansökan kommer däremot inte utredas av LÖF då de tillhör Täby kommun.

Med andra ord är det bara sätta sig och skriva en ny, men identisk, ersättningsansökan mot Gribby Gård, Bergtorpsskolan, Tibble Gymnasium, Origomottagningen, Resursteamet, Socialtjänsten och Täby kommun samt ansvariga kommunanställda under aktuell tidsperiod.

image

Bakgrund
I min ansökan, som blev 6 A4 lång, nämndes bl.a. alla instanser jag träffat från 6 till 24 års ålder. Det var även som 24-åring jag för första gången blev informerad och erbjuden en fullständig adhd-utredning av en psykolog, läkare eller annan vårdinrättning.

Det blir 18 år av kontinuerlig vårdkontakt på Täby kommuns många mottagningar och resurser. Och inte en enda gång informerades vi om adhd-utredningar eller möjligheten att genomgå dom.

För att dra det till sin spets anser jag att vården i Täby/ Stockholm har begått ett kollektivt tjänstefel i över 18 års tid (måste vara världsrekord?). Under dessa 18 år har vårdpersonal, psykologer & experter ignorerat, dumförklarat, anklagat, hotat, skällt och ifrågasatt mig & mina problem.

Skulle kunna skriva så otroligt mycket mer men då storknar ni kanske. 🙂

Föreläsningar & seminarium
Vill ni veta mer om hur det är att växa upp (eller som jag på senare dar säger: att överleva) med adhd utan en fastställd diagnos?

Kontakta gärna underbaraadhd@hotmail.se alternativt +46739332012 för kostnadsförslag och ytterligare information kring mina tjänster.

Läs mer

Problematiken & möjligheterna med adhd

Tidigare ikväll delade jag mina personliga åsikter/ tankar kring hur det är att ha adhd i min yrkesroll samt vilken problematik och vilka möjligheter diagnosen kan medföra. Intervjun gjordes för branschtidningen Resumé och publiceras under ”Personlig” nu på torsdag den 28 juni, missa inte det!

Som tidigare nämnt kände jag både förväntan och nervositet inför kvällens intervju vilket i och för sig är positivt så länge de inte tar överhanden. Så här i efterhand känner jag mig däremot rätt nöjd och tror att resultatet kommer bli kalasbra. Är också relativt övertygad om att det här är en artikel som jag kommer kunna läsa rakt upp och ner, utan att störas av ljud/ händelser i omgivningen, vilket i vanliga fall är en omöjlighet.

Hoppas bara att jag lyckats göra mig förstådd och att min syn på diagnosens problematik & möjligheter kommer fram på ett tydligt sätt. Missförstå mig rätt, jag tvekar inte för fem öre på journalisten (Fredrik Hazén) kunskap och förmåga att omvandla mina tankar samt åsikter i text, utan är i vanlig ordning otroligt självkritisk gentemot min egen insats (något jag dagligen arbetar med att förbättra).

Nu är det färdigbloggat för idag. Har den senaste tiden varit (och är fortfarande) så otroligt fokuserad, målmedveten och engagerad i bloggen att jag även gått & blivit lite smått asocial. Så nu säger jag tack för idag och trevlig kväll, nu ska jag krypa ner i soffan och pussa på min fantastiska mamma innan det är dags att åka hem!

Shulilululu

Läs mer

Jag kräver mer, är trött på att vara tacksam & tyst

För de som tycker att det här är självömkan, kanske inte riktigt kan förstå och  ”inte håller med” för att jag alltid är glad, ler och sällan snålar på ett skratt eller två ber jag er att inte vädra era åsikter här tack. Sitter precis och reflekterar över varför jag alltid haft så nära till skratt, varför jag alltid bemöter alla med ett leende och alltid ser det positiva i människor (för alla människor har något positivt inom sig) och kommer inte fram till någon annan slutsats än att det beror på att jag aldrig tänker bemöta andra så som människor har bemött mig.

Nåväl, nu är det historia tänkte jag skriva. Men riktigt så är det inte. I Sverige och bland svenskar är det fult att älta det som hänt, att bearbeta tragiska händelser, sorg, sjuk och läkarvård, övriga vårdinstanser och så vidare. Missförstå mig rätt nu, jag vill inte älta och hämnas på någon, någon gång. Däremot vill jag ha rätt att utifrån mina mänskliga rättigheter som svensk medborgare ha rätt att vara kritisk, kräva ständig förbättring och inte behöva infinna mig under ett paraply av ”vi ska vara tacksamma och visa tacksamhet” bara för att vården är gratis i Sverige och bara för att ”de gör så gott de kan”. Det vill jag inte höra och det synsättet tycker/ tror jag är ett förödande sätt att se på organisationer, skolor, företag och personer.

Jag vet eller hoppas i alla fall att alla svenskar, oavsett befattning eller yrke, alltid gör sitt bästa. Jag vet också att vi alla kan fela och göra misstag, det är helt ok för vi är inte mer än människor. Vad jag däremot inte accepterar och tycker är oförsvarbart är en naiv, tacksamhets och ”vi står i skuld” syn och beteende när exempelvis vården felar. Alla har rätt att vara kritiska och alltid kräva utveckling samt förbättring där sådan är nödvändig.

Jag älskar Sverige och är fantastiskt stolt över att vara svensk medborgare. Jag är medveten om att jag lever i ett utav världens bästa länder, med ett utav världens mest intelligenta folk. Förklara då gärna för mig varför vi inte skall ha rätten att kritiskt granska alla företag, organisationer vårdinstanser?

Tack för den fria och välutvecklade läkarvården men uppenbarligen finns det en hel del att förbättra igår, idag och i framtiden. Det är för din, min, våra föräldrars, mor- och farföräldrars och för våra framtida barns skull jag skriver detta. Det går att vara kritisk och alltid kräva mer på ett humant samt utvecklande sätt, det gäller bara att fler vågar prata om det och belysa de svagheter som finns.

Läs mer

Fick ett brev som gjorde mig livrädd…

Det var från Patientförsäkringen LÖF där det stod att de har mottagit och registrerat min skadeanmälan. Min första reaktion när jag såg brevet var oro.. Oro över att ytterligare en instans skulle ignorera mig (och tusentals därtill) och de rättigheter jag som svensk medborgare har. Ska jag vara helt ärlig förväntade jag mig faktiskt ett svar i form av ”inget kan fel kan styrkas & därför läggs anmälan ned och bla bla bla” eftersom att det är så jag mottagits i 20 år.

Återigen vill jag inte att någon tolkar det här som självömkan för det är inte vad jag vill åstadkomma. Det är snarare som så att jag inser och blir alltmer medveten om hur mycket jag, min familj och mina vänner har gått igenom. Jag inser även hur oacceptabelt det är att man i Sverige ska behöva växa upp och bli dumförklarad, ignorerad och stämplad som bråkunge (trots kontinuerlig kontakt med ”experter” inom området) av de man sökt och egentligen ska få hjälp hos…

Det är också en förklaring till att jag blev så glad över något så litet som meningen: ”Vi har fått skadeanmälan och registrerat den.”

Nu är jag iofs realist och mycket medveten om att den här processen förmodligen kommer bli väldigt lång. Men jag är bara glad och tacksam för att någon gör något och inte fortsätter att blunda…

20120612-000047.jpg

Läs mer

Min impulskontroll är lika med noll

Det är både underbart och hemskt med e-handel samt det faktum att allting finns tillgängligt dygnet runt på Internet. Speciellt när man har noll impulskontroll och faktura/ delbetalning finns som betalalternativ på nästan alla e-butiker. Visst är det roligt att köpa nya tröjor, skor, parfymer, väskor, halsdukar/ schalar och så vidare men lika roligt är det inte när allt ska betalas. Många känner nog igen sig själv i det jag precis beskrivit men eftersom efterfrågan, tillgängligheten och delbetalningarna ökar får man nog finna sig i en ständig frestelse och fortsätta öva sin impulsivitet så att ekonomin inte går helt åt helsike.

Just saying men friheten på Internet är inte något för alla, personligen har jag noll impulskontroll och kämpar med att hålla mig undan alla lockropen som e-handeln erbjuder.

Sa jag förresten att jag köpte min sjunde parfym härom natten? Så är det i alla fall och ja, självklart köpte jag den med Klarna som betalningssätt…

Läs mer

Första veckorna: Metropol 93,8, SVT, lokaltidningen, F-skattesedel, blogg mm

Som jag sagt tidigare har de senaste veckorna varit heeelt otroliga, lärorika och mycket intressanta! När jag reflekterar och ser tillbaka på den senaste tiden slår det mig hur mycket som faktiskt hänt på så kort tid. Här kommer mitt försök till en sammanfattning:

  • Går på filmpremiären ”Jag har ADHD” som är ett projekt för unga vuxna initierat av Riksförbundet Attention.
  • Pratar med producenten tillika fantastiska människan Georg Herlitz en kort stund efter filmen och öser beröm över honom, projektet och Attention.
  • Dagen efter kontaktar jag Attention och blir en del av projektet jagharadhd.se samtidigt som jag erbjuder Attention all tänkar hjälp jag kan stå för, min historia och mina erfarenheter.
  • Dagen efter medverkar jag tillsammans med Georg och Joanna i Sveriges Radio, Metropol 93,8 med Sanna Bråding och diskuterar projektet samt adhd i över en timme. (tors 24 maj – avsnitten fr 15.30 – 16.45).
  • Samma dag som radiosändningen, tors 24/5, startar jag bloggen Underbaraadhd.com, ansöker om F-skattesedel och börjar analysera, formulera syfte, kortsiktiga samt långsiktiga mål.
  • Fredagen 25 maj bekräftar lokaltidningen Mitt i Täby att de vill göra en två timmar lång intervju och ett reportage av min historia.
  • Intervjun med lokaltidningen äger rum hemma hos mig, timmarna innan min lillasyster tar studenten, och som jag sagt tidigare var både journalist och fotograf helt fantastiska!
  • Samma onsdag, 30 maj, skyndar jag iväg till Täby Enskilda för att se syrran springa ut och ta studenten. På mottagningen överraskar jag & storasyrran med ett litet Hoffmaestro besök på vår baksida vilket var väldigt uppskattat. Samma kväll får jag veta att jag ska gästa SVT & Gomorron Sverige dagen efter, tors 31 maj, kl. 06.45.
  • Dagen efter, tors 31 maj, sitter jag med Attentions ordf Anki Sandberg i Gomorron Sveriges soffa och pratar om min adhd-diagnos och dess fördelar samt utmaningar. (http://svt.se/embededflash/2809465/play.swf)
  • Jag har även skickat in en ersättningsansökan till Patientförsärkingen LÖF för försenad diagnos (se inlägget rättsprocess mot landstinget och Täby kommun).
  • Diskuterat med en rad företag angående olika samarbetsformer, partnerskap och eventuell sponsring.
  • Jag har säkrat två samarbeten och slutdiskuterar med ytterligare två företag som jag hoppas vill hänga med på min resa.
  • Jag har även varit i kontakt med samtliga stora medier i Sverige vilka har bemött mig och min berättelse oerhört positivt.
  • Dessutom har jag fått två muntliga löften om gästföreläsning/ seminarium strax efter sommaren. Även här diskuterar jag med ett flertal företag, organisationer och skolor om vad jag har att erbjuda just de och deras målgrupper. Håll tummarna för succé tack!
  • Just det: min personliga video på jagharadhd.se har dessutom setts av 605 personer i skrivande stund.
  • och Underbara-adhd Facebook-sida har 37 fans just nu (så se till att lajka!)

Känns som att jag har glömt massor, vilket jag säkert också gjort, men det här är mina senaste veckor i stora drag. Jag hoppas, tror och känner för en gångs skull på mig att det kommer bli sjukt bra och att jag inom kort får fylla på listan över lyckade händelser/ samarbeten/ erfarenheter.

Ta hand om er och ha en fantastisk helg,
Jojje

 

Läs mer

Helsida i lokaltidningen Mitt i Täby

Pratade alldeles nyss med den fantastiska reportern från Mitt i Täby, som skriver en artikel om mig & min diagnos, och fick veta att jag får en helsida :). Känns helt overkligt och fantastiskt roligt! Extra glad blev jag av reporterns ord: ”En helsida räcker egentligen inte, hade velat skriva mycket mer…”.

Ta hand om er!

Läs mer

Rättsprocess mot landstinget & Täby kommun inledd

Som jag skrivit lite kort om tidigare driver jag en process vid sidan om mitt dagliga jobb och arbetet med den här bloggen samt jagharadhd.se.

Eftersom att jag fick min diagnos först som 25-åring trots kontinuerlig kontakt med bland annat kuratorer, psykologer och socialtjänst i Täby kommun under min uppväxt har jag i veckan skickat in en ersättningsansökan om fem sidor till Patientförsäkringen LÖF. Anledningarna är många men främst för att jag vill ha upprättelse och en offentlig ursäkt från Täby kommun för att de försummat mig under min uppväxt, för att de har placerat mig i ett fack, för att de har åsamkat mig stor psykiska och fysisk ohälsa genom att inte ha begärt en adhd-utredning tidigare. Det är med andra ord inte tal om någon personlig vendetta utan enligt mig ett sätt att erkänna sitt misstag, lära sig av det och aldrig mer göra om det för ser jag tillbaka på vad som varit förtjänar ingen att gå igenom det jag gjort en gång till.

Nu tänker säkert en del att det är mitt eget fel och att jag borde tagit tag i detta tidigare. En del av er tänker säkert den så ointelligenta tanken att min familj borde ha reagerat tidigare, gör inte det är ni snälla! Vi har reagerat tidigare, vi har gjort allt vi kunnat, vi har sökt all den hjälp som funnits och vi har med öppna armar mottagit all den hjälp och alla de tips som erbjudits. Summa summarum är det landstinget, kommunen och de enskilda instanserna i Täby kommun som felat.

De jag nämner och kräver en ursäkt från i min inskickade ersättningsansökan är:

  • Resursteamet i Täby
    – Utredning och samtalsterapi där även familj, skola och ”experter” närvarade.
  • Gribby Gård i Täby
    – skolpsykolog
    – kurator
    – vice rektor
    – rektor
  • Bergtorpsskolan i Täby
    – skolpsykolog
    – kurator
    – vice rektor
    – rektor
  • Tibble Gymnasium
    – skolpsykolog
    – kurator
    – vice rektor
    – rektor
  • Barn- och ungdomspsykiatrisk (Bup) mottagning Täby
    – veckor av utredning – kuratorer & psykologer
  • NoA på Danderyds sjukhus
  • Origomottagningen i Täby
    – Flertalet besök, samtalsterapi om vardagen samt ohälsosam levnadssituation
  • Socialtjänsten i Täby kommun
    – Flertalet besök med tjänstemän och övrig personal under tonåren.

Jag kräver ursäkt, upprättelse och ersättning för:
– Kostnader och utlägg
– Sveda och värk
– Försenad eller felaktig diagnos
– Inkomstförlust
– Framtida inkomstförlust
– Orsakad skada

Räknar med att den här processen blir både tuff och kommer dra ut på tiden. Däremot är jag envis som få och kommer driva detta så långt det bara går, kommer även uppdatera bloggen löpande kring mitt ärende. En annan anledning till att jag har ork och energi att starta och driva en så här pass stor process är för att visa på de fel som begåtts så att de inte drabbar någon annan igen. Oavsett diagnos är och skall alla ha lika rätt i samhället!

Trevlig kväll!

Läs mer